Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.
Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.
Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.
Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.
Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld).
Det mångkulturella samhällsbyggets baksida har inneburit att människors grundläggande livsvillkor liksom fri- och rättigheter är helt olika trots att de kanske lever sida vid sida. Vissa lever i ett fritt och sekulärt samhälle, medan andra lever med kulturella tvångströjor i kombination med påträngande religiösa dogmer. Andra lever med jämlikhet som vägledning, medan andra ser ojämlikhet som ett normaltillstånd. Vissa kan leva ut sina drömmar och självförverkligande där individen står i centrum, medan andra kuvas till att följa patriarkala och hedersbaserade strukturer där gruppen är viktigare. Kvinnans ställning som jämställd mannen ställs mot hennes lydnad, underkastelse och begränsade fri- och rättigheter där mannen är oomtvistat överhuvud som inte ifrågasätts.
Politiker och myndigheter verkar ovilliga att med kraftfulla åtgärder befatta sig med dessa avarter för att kunna hantera dem. Framväxten av socialt utanförskap har istället bidragit till splittring, intolerans och ojämlikhet vuxit fram mellan människor.
Det krävs att politiker intar ett kritiskt förhållningssätt kring de mångkulturella samhällsbygget. Deras verklighetsbild ter sig ofta främmande från den verklighet som råder i ett numera tudelat samhälle, där det mångkulturella samhällsbygget bidragit till att allas lika fri- och rättigheter och respekten för varje människas värdighet inte är en självklarhet för alla i Sverige.
De politiska åtgärderna för att stävja avarter begränsas i princip till arbete, utbildning, bostäder och språkundervisning som mestadels kan bidra till att motverka ekonomisk segregation, men dessa bidrar inte nämnvärt till att komma åt flera av orsakerna kring socialt utanförskap.
Det krävs istället riktade åtgärder på individ- och gruppnivå som motverkar de värderingar och traditioner baserade på patriarkala och hedersrelaterade strukturer som inte är förenliga (inkompatibla eller oacceptabla) med det svenska samhället.
Det finns ingen enkel eller snabb lösning, men en av två parallella åtgärder vore att införa en massiv folkbildningskampanj på löpande basis om vilka fri- och rättigheter som gäller i Sverige riktad mot de individer och grupper i samhället som tillämpar patriarkala och hedersrelaterade värderingar och traditioner. Den andra parallella åtgärden vore att dra in alla former av ekonomiska bidrag till organisationer och lagstifta om kännbara straffpåföljder för individer som främjar patriarkala och hedersrelaterade strukturer som bidrar till begränsa medmänniskors fri- och rättigheter i Sverige.
Den första åtgärden skulle ge dessa inidivider en möjlighet att förstå och anpassa sig till samt ge organisationer en tydlig signal om vad som inte är acceptabelt eller kompatibelt i det svenska samhället. Den andra åtgärden skulle ta sig an de individer och organisationer som inte vill anpassa sig och respektera de fri- och rättigheter som gäller i Sverige.
Dessa två åtgärder baserat på frivillighet i kombination med tvång skulle åtminstone kunna vara ett första steg till att stävja utvecklingen när det gäller socialt utanförskap som grundar sig på oacceptabla eller inkompatibla värderingar och traditioner i det svenska samhället.
Det är en utveckling som pågått under decennier och måste brytas snarast för återupprätta samma fri- och rättigheter för alla i Sverige.
nordinavia.se 