Debattklimatet i Sverige beskrivs ofta som en åsiktskorridor, vilket borde vara en varningssignal för politiker, makthavare och journalister om de menar allvar när de säger sig stå upp för ett öppet och demokratiskt samhälle och ett debattklimat präglat av nyanser och mångfald.
De borde kanske inse värdet av att ta ett steg tillbaks och lyssna in vad andra har att säga och fundera på om deras egen verklighetsuppfattning och förståelse kring samhällsutvecklingen kan kompletteras.
Idag är det tvärtom, politiker, makthavare och journalister vill till varje pris ha fram sitt budskap och gärna utan att andra får möjlighet att bemöta deras förenklade och återvändsgrändsliknande argument som ofta kan sakna stöd i både forskning och officiell statistik.
Politiker, makthavare och journalister verkar tror sig sitta på sanningar och lösningarna till allsköns problem och utmaningar i samhället som istället ofta är verklighetsfrånvända och saknar relevans för människorna ute i verkligheten.
Ödmjukhet borde vara prioriterat, men arrogans och besserwisser-mentalitet är snarare mer talande om hur politiker, makthavare och journalister framstår i samhällsdebatten.
Det är inte ovanligt att andra förringas, rent av förminskas, klistras nedsättande epitet, istället för att se bortom sin egen horisont.
Det mest talande exemplet på senare år när det gäller kritiken mot politiker, makthavare och journalister är samhällsdebatten om migration och integration som har varit urusel under lång tid baserat floskler och osanningar som nu verkar vara på väg att fasas ut, men som riskerar ersättas av andra.
Det verkar som denna samhällsdebatt kommit till vägs ende, en återvändsgränd där flera svängt under galgen och låtsas om som om de inte medverkat till den samhällssituation som råder för många människor när det gäller ekonomisk segregation och socialt utanförskap och kommer att prägla Sverige under oöverskådlig tid.
Varför släppte (och sannolikt fortfarande släpper) flertalet av dagstidningarnas debattsidor inte fram de andra obelysta perspektiven och nyanserna som experter, forskare och vanliga människor med livserfarenheter hade kunnat föra fram om det absurda debattklimat som rått.
Det gäller inte bara migrations- och integrationsdebatten. Ett exempel är Donald Trumps vara eller inte vara i alla dessa former där svenska dagstidningar i grund och botten i princip alltid är negativa. Ett annat exempel är hur SDs sympatisörer och väljare nästan allltid omnämns i negativa ordalag, i princip alltid nedsättande på gränsen till kränkande.
Det är väl detta som kallas åsiktskorridor, eller hur?
nordinavia.se 