Sparka generaldirektörerna för FHM och MSB samt statsepidemiologen!

Jag är en lekman inom epidemiologi, men efter gårdagens kalldusch om att hundratals personer (troligtvis ett mycket stort mörkertal) på äldreboenden smittats av COVID-19 – Corona Virus Desease (inte bara i Stockholm, utan i många kommuner runt om i landet), borde både generaldirektör Johan Carlson (JC) på Folkhälsomyndigheten och statsepidemiolog Anders Tegnell (AT) på samma myndighet avsättas med omedelbar verkan av regeringen.

JC och AT har tillsammans det yttersta ansvaret för myndighetens agerande när det gäller vald strategi för smittspridning av COVID-19 i det svenska samhället. Regeringen har sitt ansvar också som kommer att ställas tills svars i takt med att utvecklingsförloppet kommer att granskas och vilka beslut om åtgärder som fattats eller borde fattats.

JC och AT har gång på gång under flera veckor hävdat att myndighetens strategi baseras på stor smittspridning för att uppnå s k flockimmunitet. Högsta prioritet har hela tiden varit  att riskgrupper därmed måste skyddas. 

JC och AT har trots denna ensidiga prioritering inte medverkat till att förebyggande och tvingande åtgärder vidtagits för att skydda riskgrupper, t ex strikta besöksrestriktioner och strikta krav på skyddsutrustning och handhavanderutiner för personal på äldreboenden.

Deras strategi var ett luftslott som inte hade en bakomliggande genomförandeplan, utan strategin föll ihop som ett korthus.

Vi är många i samhället som nu är mycket oroliga och rädda för vad som kan komma att ske på bred front. Kommer deras underlåtenhet att skydda riskgrupper att förändra befolkningsdemografin på kort tid?

Fortsätt läsa ”Sparka generaldirektörerna för FHM och MSB samt statsepidemiologen!”

‘Folkhälsomyndigheten’ saknar framförhållning när det gäller folkhälsa, och ‘Myndigheten för samhällsskydd och beredskap’ saknar beredskap, inför COVID-19-pandemin – tyvärr inget APRILSKÄMT!

‘Folkhälsomyndigheten’ saknar framförhållning när det gäller folkhälsa, och ‘Myndigheten för samhällsskydd och beredskap’  saknar beredskap, inför COVID-19-pandemin (Corona Virus Disease 2019).

Sverige har myndigheter som uppenbarligen inte klarar av sin roll i samhället. Under den rådande pandemin blottläggs den ena bristen efter den andra i flera myndigheter som uppenbarligen lider av både brist på ledarskap och brist på ansvarstagande.

Två myndigheter framträder i dessa tider av pandemi som REAKTIVA (ligga steget efter)  istället för PROAKTIVA (ligga steget före) händelseutvecklingen, nämligen:

Fortsätt läsa ”‘Folkhälsomyndigheten’ saknar framförhållning när det gäller folkhälsa, och ‘Myndigheten för samhällsskydd och beredskap’ saknar beredskap, inför COVID-19-pandemin – tyvärr inget APRILSKÄMT!”

Coronaviruset blottar ett Sverige i fritt fall

Under en tjänsteresa i Sydafrika i början av februari (dvs idag 13/3 för fem veckor sedan) blev jag varse om att något stort höll på att hända.

Baserat på fragmentarisk information som fanns tillgänglig vid tidpunkten på internationella mediaplattformar tog jag kontakt med några kollegor i olika delar av världen om mina aningar om det som höll på att hända i Wuhan (Kina) skulle kunna få dramatiska effekter globalt längre fram.

Anledningen till att jag kontaktade dem var att vi har en gemensam arbetsträff inplanerad i USA i slutet av maj där jag vädrade min oro och bad dem ha en mental förberedelse på att vår sammankomst inte skulle kunna ske om mina farhågor bekräftades.

För varje vecka som gick förstärktes min oro med ny information över vad som höll på att ske. Vecka efter vecka gick den svenska regeringen och företrädare för t ex folkhälsomyndigheten ut och bedyrade att det inte fanns någon fara å färde.

Vecka efter vecka har deras bedömningar och uttalanden visat sig vara fel och vilseledande.

Katastrofalt felaktiga!

Fortsätt läsa ”Coronaviruset blottar ett Sverige i fritt fall”

Förödande bortförklaringar av politiker och myndighetschefer: “…vi har varit naiva…” – “…vi skall se över våra rutiner…”

Tar politiker och myndighetschefer i den offentliga sektorn ansvar?

Det gängse svaret från politiker när deras beslutsfattande lett fram till betydnade tillkortakommanden är: : “…vi har varit naiva…”.

‘Vi’ är att kollektivt skuldbelägga alla politiker, trots att de oftast funnits politiker inom samma parti eller hos andra som tidigt påtalat faror eller brister i politiska beslut. Det hade varit klädsamt att erkänna sin egen dumdristighet och brister.

Det gängse svaret från myndighetschefer i den offentliga  sektorn när fel och brister kommer upp till ytan är: “…vi skall se över våra rutinerna...”. 

Det hade varit klädsamt att avgå på egen begäran och ägna sitt yrkesverksamma liv till något annat som kräver mindre ansvarstagande, men så sker givetvis inte idag, utan de belönas istället med fortsatt förtroende eller en ny chefsposition.

Fortsätt läsa ”Förödande bortförklaringar av politiker och myndighetschefer: “…vi har varit naiva…” – “…vi skall se över våra rutiner…””

Suboptimering i politiskt beslutfattande – ett resultat av okunnighet och inkompetens

Politiskt beslutsfattande under senare år framstår alltmer som att det saknas ett helhetsperspektiv. Ett annat ord för avsaknaden av ett helhetsperspektiv är SUBOPTIMERING.

Suboptimering är sannolikt ett ord som politiker inte känner till eller förstår innebörden av när man lyssnar på vad de säger och de beslut som sedan fattas.

Exempelvis, ett NEJ är ett NEJ och sedan beslutas att flera tusen personer skall få en andra chans att stanna. Det är ett flagrant avsteg från principen om likabehandling. Ett annat exempel är drygt 1.5 mijloner uppehållstillstånd under femton år är en annnan indikation på suboptimering i politiskt beslutsfattande samtidigt som samhällets infrastruktur inom olika områden inte anpassats till denna kraftiga befolkningstillväxt.

Det är alldeles för många avsteg från lagar och regler när det gäller likabehandling och illa grundade infrastrukturbeslut som påverkar samhällsutvecklingen negativt. Dessa enskilda beslut bottnar ofta i suboptimerat politiskt bslutsfattande.

Fortsätt läsa ”Suboptimering i politiskt beslutfattande – ett resultat av okunnighet och inkompetens”