Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.
Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.
Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.
Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.
Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget