Förenkla verkligheten och därmed förenkla komplexiteten för att förenkla förståelsen av verkligheten.
Folkhälsomyndigheten (FHM) hanterar vetenskaplig osäkerhet kring COVID-19 med ovetenskaplig självsäkerhet och lekmannamässig närsynthet.
FHMs s k strategi är enligt statsepedemiolog Tegnell genomarbetad trots att forskarsamhället under ett par månaders tid fört fram allvarlig kritik. I samma andetag vägrar Tegnell att redovisa vilka data och metoder som strategin bygger på.
Forskarsamhället brukar avkräva transparens av forskare för att kunna bedöma kvaliteten på forskningsresultat:
Folkhälsomyndigheten (FHM) framhåller gärna att deras åtgärder hittills haft effekt för att hålla ner smittspridningstakten av coronaviruset i det svenska samhället trots att myndigheten egentligen inte vidtagit några PROAKTIVA åtgärder (på förhand) alls, utan allt verkar ske REAKTIVT (i efterhand).
FHMs s k rekommendationer (eller råd/riktlinjer) framstår dessutom som tandlösa, då det inte finns sanktioner mot de som bryter mot dessa. FHMs påverkan på utvecklingen kring coronaviruset är nog i skrivande stund marginell.
Det är snarare gängse normer och beteenden som ofta genomsyrar det svenska samhället, och att var och en ute i samhället vidtagit proaktiva förändringar i vardags- och arbetslivet oberoende av FHMs s k rekommendationer.
Förklaringarna till att Sverige följer en annat smittspridningsmönster än i t ex Italien och Spanien är flera och som har lite att göra med FHM reaktiva ledarskap eller reaktiva åtgärder.
I Sverige har ett livsstilsmönster utvecklats som i mångt och mycket präglas av ‘social distansering’ bestående av normer och beteenden där människor dessutom ofta ‘tar det säkra före det osäkra’, vilket skiljer sig från många andra länder.
Här följer några faktorer som kan bidra till att förklara smittspridningsutvecklingen till dags dato i det svenska samhället och som underminerar argument om att FHMs rekommendationer haft avgörande effekt:
Jag är en lekman inom epidemiologi, men efter gårdagens kalldusch om att hundratals personer (troligtvis ett mycket stort mörkertal) på äldreboenden smittats av COVID-19 – Corona Virus Desease (inte bara i Stockholm, utan i många kommuner runt om i landet), borde både generaldirektör Johan Carlson (JC) på Folkhälsomyndigheten och statsepidemiolog Anders Tegnell (AT) på samma myndighet avsättas med omedelbar verkan av regeringen.
JC och AT har tillsammans det yttersta ansvaret för myndighetens agerande när det gäller vald strategi för smittspridning av COVID-19 i det svenska samhället. Regeringen har sitt ansvar också som kommer att ställas tills svars i takt med att utvecklingsförloppet kommer att granskas och vilka beslut om åtgärder som fattats eller borde fattats.
JC och AT har gång på gång under flera veckor hävdat att myndighetens strategi baseras på stor smittspridning för att uppnå s k flockimmunitet. Högsta prioritet har hela tiden varit att riskgrupper därmed måste skyddas.
JC och AT har trots denna ensidiga prioritering inte medverkat till att förebyggande och tvingande åtgärder vidtagits för att skydda riskgrupper, t ex strikta besöksrestriktioner och strikta krav på skyddsutrustning och handhavanderutiner för personal på äldreboenden.
Deras strategi var ett luftslott som inte hade en bakomliggande genomförandeplan, utan strategin föll ihop som ett korthus.
Vi är många i samhället som nu är mycket oroliga och rädda för vad som kan komma att ske på bred front. Kommer deras underlåtenhet att skydda riskgrupper att förändra befolkningsdemografin på kort tid?
Fortsätt läsa Sparka generaldirektörerna för FHM och MSB samt statsepidemiologen!
‘Folkhälsomyndigheten’ saknar framförhållning när det gäller folkhälsa, och ‘Myndigheten för samhällsskydd och beredskap’ saknar beredskap, inför COVID-19-pandemin (Corona Virus Disease 2019).
Sverige har myndigheter som uppenbarligen inte klarar av sin roll i samhället. Under den rådande pandemin blottläggs den ena bristen efter den andra i flera myndigheter som uppenbarligen lider av både brist på ledarskap och brist på ansvarstagande.
Två myndigheter framträder i dessa tider av pandemi som REAKTIVA (ligga steget efter) istället för PROAKTIVA (ligga steget före) händelseutvecklingen, nämligen:
Svensk beredskap är ingen paradgren.
Den har utvecklats till ett fenomen som genomsyrar staten, landstingen och kommunerna. Beredskap verkar inte finnas inför det oväntade och inte ens inför det väntade.
Den pågående coronaepidemin borde inte kommit som en total överraskning, då det talats om detta i olika omgångar sedan svininfluensan 2009. Trots detta har inget hänt, utan verkar förvärrats under de senaste regeringarna.
Men var fanns EU innan de brakade loss i Italien? EU tog inga beslut om att stänga gränserna innan coronaviruset fick fäste på kontinenten, utan var upptagna av Brexit som också tog EU på sängen 2016 på samma sätt som coronaepidemin tagit EU på sängen ånyo.
EU-byråkrater vill ha mer makt åt EU, men om de inte ens kan förvalta den makt de har idag genom att skydda dess befolkning i tid från yttre hot klingar argumenten för ökat centralisering falskt.
EU hade ett ypperligt tillfälle att visa handlingskraft, men visade sig var menlös och senfärdig.
Fortsätt läsa Var fanns EU innan coronaviruset kom till Europa?
Fortsätt läsa Beredskapen är INTE god för att möta coronavirusets risker och faror
nordinavia.se 