Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget

De senaste decennierna har visat att Sverige inte klarat av att hantera och lösa de problem som det mångkulturella samhällsbygget medfört, utan de har accelererat i takt med att allt fler människor från helt andra kulturer kommit till Sverige.

Resultatet är tveklöst nedslående, då antalet utanförskapsområden sedan 1990 gått från några enstaka till nästan ett par hundra. Segregationen har vuxit fram på bred front och med denna splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor.

Lösningen sägs alltid vara på lång sikt, men då det redan gått mer än fyra decennier sedan riksdagen fattade beslutet om det mångkulturella samhällsbygget och eftersom utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll, finns det lite som talar för att den skall ändras inom överskådlig tid.

Sverige framstår idag alltmer som ett land präglat av splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor – ett land som alltför ofta och alldeles för länge saknat den politiska reflektionen och kritiska tänkandet kring det mångkulturella samhällsbygget.

Fortsätt läsa “Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget”

Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.

Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.

Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.

Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.

Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa “Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget”

Aktivistdriven forskarkritik och akademiskt revirpinkande präglat av flockbeteende

När forskare inom ett forskningsområde går samman, skriver debattinlägg, framför kritik eller på annat vis deltar i samhällsdebatten i större grupper liknar detta ibland aktivisters tillvägagångssätt att driva samhällsfrågor i syfte att påverka politiker, myndigheter och samhällsopinionen. Några få leder de andra som låter sig styras trots att de kanske inte är särskilt engagerade eller insatta i sakfrågan.

När forskare för fram kritik i en större grupp väcker det frågor om trovärdighet. Ett färskt exempel är kritik framförd av ett drygt tjugotal forskare när det gäller en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det finns andra exempel med många s k forskare som säger sig vara medförfattare till debattinlägg (se 1 och 2 – notera antalet medförfattande forskare i första inlägget jämfört med slutrepliken)

Ju fler forskare desto större trovärdighet? Knappast, utan detta framstår som politisering av forskning!

Notera att jag i detta inlägg inte tar ställning till om kritiken mot rapporten är befogad eller inte, utan fokuserar flera bakomliggande oklarheter när det gäller den framförda kritiken som dessa forskare säger sig stå enade bakom detta.

Fortsätt läsa “Aktivistdriven forskarkritik och akademiskt revirpinkande präglat av flockbeteende”

Åsiktskorridoren borde vara en varningssignal!

Debattklimatet i Sverige beskrivs ofta som en åsiktskorridor, vilket borde vara en varningssignal för politiker, makthavare och journalister om de menar allvar när de säger sig stå upp för ett öppet och demokratiskt samhälle och ett debattklimat präglat av nyanser och mångfald.

De borde kanske inse värdet av att ta ett steg tillbaks och lyssna in vad andra har att säga och fundera på om deras egen verklighetsuppfattning och förståelse kring samhällsutvecklingen kan kompletteras.

Idag är det tvärtom, politiker, makthavare och journalister vill till varje pris ha fram sitt budskap och gärna utan att andra får möjlighet att bemöta deras förenklade och återvändsgrändsliknande argument som ofta kan sakna stöd i både forskning och officiell statistik.

Politiker, makthavare och journalister verkar tror sig sitta på sanningar och lösningarna till allsköns problem och utmaningar i samhället som istället ofta är verklighetsfrånvända och saknar relevans för människorna ute i verkligheten.

Fortsätt läsa “Åsiktskorridoren borde vara en varningssignal!”

Normalisering av SD: slutet på partiets glansdagar eller bara ett M-utspel för gallerierna?

Moderanternas (M) utspel att normalisera Sverigedemokraterna (SD) är tudelat.

Å ena sidan, är M villiga att på allvar samtala och förhandla med SD och är SD villiga att ta dessa samtal och förhandlingar på allvar? Å andra sidan, är detta bara ett utspel för gallerierna av M för att återvinna förlorat väljarstöd till SD och hur kommer SD att agera för att inte förlora sitt väljarstöd tillbaks till M?

Det finns således inte bara oklarheter när det gäller dessa samtal och förhandlingar, utan utfallet beror i allra högsta grad på vilka politiska utgångspunkter och vägval som både M och SD kommer att ha och ta. 

Fortsätt läsa “Normalisering av SD: slutet på partiets glansdagar eller bara ett M-utspel för gallerierna?”