Fridolin har under hela sin politiska karriär sagt att politiker INTE borde vara politiker för evigt.

Men ‘lever INTE som han lär’.

 

Fridolin kom in i riksdagen som tonåring 2004 och lämnade riksdagen 2006 för att jobba som journalist och lärare, men dök upp igen 2010 och dröjde sig kvar till 2019, då han sades sig sakna läraryrket (HÄR).

Han säger:

”Det är i skolan jag trivs och vill vara. Så när det här är över undervisar jag heltid igen.”

Men det tog inte lång tid innan han ‘hoppade av’ lärarkarriären’ igen och återkom som välavlönad utredare (HÄR och HÄR), vars uppdrag dessutom förlängdes (HÄR). Fridolin går väl och väntar på att han skall få ett lukrativt ‘reträttjobb’ nationellt eller internationellt.

Genuint ‘hyckleri’ att påstå sig trivas och vilja vara i skolan.

Istället för att erkänna sig vara ‘pengakåt’.

‘

Lärarlönen var nog för låg för honom efter alla år i riksdagen och regeringen. Han vill troligtvis tjäna mer pengar som flertalet ‘normalfuntade’ människor, men kommer med en föga trovärdig förklaring:

”Men det här var ett utredningsuppdrag jag vill göra, för det är en frustration jag går och bär på.”

Nu är det alltså dags igen med en nytt avhopp från politiken från en riksdagsledamot samt klimat- och energipolitisk talesperson för MP (HÄR) som säger sig vilja ‘se verkligheten’ (HÄR).

Den MP-politiska ‘ordbajsaren’ radar upp olika ‘godhetsfloskler’ för sitt avhopp à la ‘Fridolin’.

 

Han säger: ”…ingen politiker egentligen mår bra eller är en bra politiker när han eller hon är inne i politiken för länge…”

Han säger sig vilja undvika att politiken påverkar honom att bli cynisk, förbannad, ilsken och bitter. 

Bara ‘ordbajseri’ – han gör väl en ‘Fridolinare’ i slutändan.

Politiska ‘föredettingar’ har ju en tendens att ‘återuppstå’  lite här och var i samhället på lukrativa positioner och förtorenduppdrag (HÄR).