S har ‘tömts’ på kunskap, kompetens och erfarenhet i ‘rasande fart’.

Ett förfall som ‘heter duga’. 

 

Efter Perssons uttåg 2006 verkade många ‘riktiga sossar’ lämna politiken.

INGEN ‘riktig sosse’ ville dessutom efterträda Persson.

Vid tidpunkten fanns det flera ‘riktiga sossar’ som kunde tagit över partiledarskapet, men dessa insåg sannolikt det förfall som växte fram underifrån i partiet på bred front.

Ett förfall som INTE gick att stoppa.

Dvs obefintlig återväxt av ‘riktiga’ sossar.

 

Det blev istället ‘stolpskottet’ Sahlin som fick ta första ‘stafettpinnen’ i förfallet. Hon misslyckades kapitalt och förstärkte bilden av S som ett bidragsparti. Sahlin började att ‘fiska’ röster hos ‘icke-sossar’.

Juholt dök upp som ‘gubben i lådan’, men försvann lika fort, utan att göra något avtryck. Hans korta sejour som partiledare visade snarare på den obefintliga återväxt som fanns och fortfarande dröjer sig kvar internt i S.

‘Spiken i kistan’ för ‘riktiga sossar’ kom med valet av Löfven, dvs en ‘fackpamp’ utan relevant utbildning, kompetens och erfarenheter.

 

Det fanns INGA interna kandidater och S ‘plockade’ alltså in en ‘fackpamp’ som partiledare.

Valet av en extern kandidat och dessutom ‘fackpamp’ säger sannolikt ganska mycket om hur ihåligt och tomt S blivit när det gäller relevanta kunskaper, kompetens och erfarenheter. Det räcker att titta på statsråden i Löfvens och Anderssons regeringar (HÄR). Flera av dessa statsråd saknar relevanta kunskaper, kompetens och erfarenheter att överhuvudtaget inneha en statsrådspost.

Numera har S fått en ny partiledare i Andersson som verkar ha relevant utbildning, kompetens och erfarenheter.

Anderssons dilemma är att partiet verkar ‘ihåligt’ med flera statsråd som verkar vara ‘dumskallar’.

 

Det skall dock påpekas att hon själv tillsatt dessa som statsminister, dvs tog INTE tillfället i akt att höja kunskaps- och erfarenhetsnivån samt kompetensen.

S är numera ett parti som INTE står upp för ‘riktig’ socialdemokrati, utan ‘flum’ och ‘trams’ i kombination med nepotism (dvs svågerpolitik) frodas på bred front.

Utnämningar av ‘föredettingar’ till lukrativa poster och positioner i olika organisationer och verksamheter ‘duggar tätt’.

Reinfeldt påpekade indirekt i valrörelserna 2006 och 2010 att S övergett ‘socialdemokratin’. Reinfeldt ‘snodde helt sonika’ traditionellt S-retorik som blandades med M-retorik och vann två val.

Under dessa två mandatperioder skedde stora förändringar internt inom S. 

En efter en byttes de ‘riktiga sossarna’ ut.

Istället fylldes S med okunniga, inkompetenta och oerfarna ‘medelmåttor’ inklusive en del ‘nollor’.

S har blivit ‘ihåligt’ och ‘ekar tomt’.