Många verkar ‘inbilla sig’ att det INTE kommer att drabbas av de samhällsproblem som vuxit sig allt starkare det senaste decenniet.

Förnekelse och ‘strutsmentalitet’ verkar prägla delar av väljarkåren.

 

Samhällsproblem som vuxit fram på grund av okontrollerad invandring, utbredd segregation, långtgående alienering, förekomsten av hedersrelaterat förtryck och våld, framväxten av klan- och gängkriminalitet försöker socialdemokratiska politiker, deras ‘inbitna’ anhängare och ‘svansen’ av S-aktivister ‘tysta’ med sina politiska motståndare diverse anklagelser om rasism, fascism, främlingsfientlighet, ‘brunsmetning’ m m. 

S har ‘gått i bräschen’ för oseriösa och osakliga anklagelser mot t ex SD.

På senare tid har S börjat rikta samma anklagelser mot M och KD.

 

S ägnar sig hela tiden åt ‘fokusförflyttning’ från partiets egna tillkortakommanden.

Alltid samma löften om allt snart skall bli bättre, trots att många samhällsproblem försämrats under de sju år som partiet ‘bitit sig fast’ vid makten i regeringskansliet.

Därmed INTE sagt att Reinfeldts åtta år i regeringskansliet var bättre, utan M lade grunden till det förfall som skett på några få år och de konsekvenser detta fått på samhällsutvecklingen. S tog över ‘stafettpinnen’ och fortsatte på den inslagna vägen mot ett samhällsklimat där problemen ‘lagts på hög’ eller ‘sopats under mattan’.

Det har hittills fungerat relativt väl för S med ‘fokusförflyttning’ och ‘valfläsk’, då många människor INTE ser eller vill se att samhället förändrats på ett vis som skapat otrygghet och förstärkt ‘vi-och-dom’-mentaliteten i ‘folkdjupet’.

S fortsätter därför med samma politiska retorik, men den kritiska frågan är om det kommer att fungera i nästa riksdagsval.

Verkligheten har drastiskt förändrats sedan det senaste riksdagsvalet och allvarliga samhällsproblem är numera ‘vardagsmat’. 

Det finns åtminstone två anledningar till att ‘svårtmålning’ och ‘nedsmetning’  av SD fortsättningsvis fungerat och därmed ‘skrämt’ delar av väljarkåren att rösta på SD: 

(i) Verkligheten har ännu INTE hunnit ikapp i delar av väljarkåren.

(ii) Många i väljarkåren tror sig veta vad man får med S, men INTE vad man får med SD.

 

Oavsett, så verkar SD erhålla alltmer stöd och trovärdighet i väljarkåren, där SD ‘utklassar’ S när det gäller att ‘äga’ den bästa politiken inom de fem viktigaste sakområdena (HÄR).

SD:s ‘hopp’ står till att samhällsproblem som S medverkat till fortsätter vara ‘på tapeten’.

Och att ‘polletten trillar ner’ hos fler i väljarkåren att S inte är S längre, utan en ‘blek kopia’ från ‘fornstora dagar’.

Dvs det ‘går upp ett ljus’ som gör att fler ‘tar steget’ från S och röstar på SD.