När ‘allas lika värde’ innebär att ‘alla är INTE lika värda’.

 

Det är uppseendeväckande att kommunala ‘toppolitiker’ och ‘chefer’ fortsätter uppvisa avsaknad av principer, dvs INGET föredöme för andra (HÄR).

Nyligen dök det upp i nyhetsflödet följande händelse i en av Sveriges kommuner:

”Julbordet i slottsmiljö för hemtjänstens personal ställdes in på grund av coronaläget. Annat var det några dagar senare när politiker och förvaltningsledning i Hässelby-Vällingby skulle ha julavslutning. Då blev det mat och dryck i samma lokaler som planerat.”

En av ‘toppolitikerna’ försvarar evenemanget (s k  ‘avslutningsmiddag’) för drygt tjugotalet personer med orden:

”Det var inget julbord, det var en liten bit mat.”

Den kritiska frågan är vad det spelar för roll om det var ett s k ‘julbord’ eller en ‘avslutningsmiddag’.

En annan kritisk fråga är varför kretsen av politiker, chefer och andra tillhörande kommunledningen gjort sig förtjänta av denna ‘avslutningsmiddag’, medan andra anställda i kommunen INTE förtjänade samma ‘avslutningsmiddag’ under rådande omständigheter.

Detta är en mindre händelse, men den visar på att det finns ‘toppolitiker’ och ‘chefer’ som uppfattar att de är mer förtjänta av en ‘avslutningsmiddag’ än andra anställda i kommunen.

Detta är bara ett exempel som uppdagats och rapporterats media som nästan gått obemärkt förbi, men ett fenomen som sannolikt kan förekomma på många håll i vårt avlånga land.

Det verkar finnas en ‘politisk adel’ som ‘styr och ställer’ utan principer om ‘allas lika värde’.

 

Det blev INGA stora rubriker och granskning kring denna händelse trots det uppenbart olämpliga att genomföra evenemanget beaktande av rådande smittläge i samhället.

Alla ‘fina’ ord om likabehandling är således bara ‘tomma’ ord. I otakt med verkligheten och kommunanställda.

‘Allas lika värde’ omsätts INTE i praktisk handling.

Dvs gör otidsenlig skillnad på ‘folk och fä’.