När journalister och deras ansvariga utgivare av mainstream-medier (MSM) havererar sker INGEN kritisk granskning från andra journalister verksamma i MSM.

Däremot sker ofta och gärna kritisk granskning i MSM av ‘alternativa medier’.

En granskning som INTE alltid är opartisk, utan snarare ‘svartmålning’.

 

Därav förekommer Ifrågasättande epitet på MSM, såsom ‘gammelmedia och ‘PK-media’ i medielandskapet.

MSM verkar INTE förstå att de verkar på en konkurrensutsatt ‘marknad’. MSM agerar som om medielandskapet vore ett monopol eller oligopol, vilket är sant i viss utsträckning.

Dilemmat för MSM verkar vara mångårig underskattning av ‘alternativa mediers’ och sociala plattformars roll i medielandskapet.

 

Trots att många alternativa medier och sociala plattformar har många läsare där ‘alternativa’ vinklingar på nyheter kommuniceras, så agerar MSM ofta enväldigt och arrogant som om de vore ensamma i medielandskapet.

Ett uttryck för detta är att det verkar som om journalister och MSM har ett inofficiellt ‘förbud’ mot att granska varandra.

 

När ‘övertramp’ sker av någon verk*sam i MSM, så förhåller sig de andra ‘passiva’. Journalisterna och deras ansvariga utgivare  av MSM ställs INTE tills svars på samma vis som när politiker eller andra aktörer agerar tveksamt eller felaktigt.

Det verkar INTE finnas särskilt många granskande reportage av MSM när det gäller havererad journalistik i MSM, vilket bidrar till att journalister, redaktioner och deras ansvariga utgivare kan ‘tumma på’ arbetsmetoder och deras journalistiska gärning.

Det verkar därför finnas en ‘oskriven regel’, nämligen att MSM granska INTE varandra.

Det verkar därmed finnas en ‘kutym’ och ‘tyst överenskommelse’ att mainstream-medier (MSM) INTE granskar varandra.