Hållbar utveckling kräver en ‘jordnära’ förståelse av verkligheten ‘bortom nästippen’.

 

Det innebär ett kritiskt förhållningssätt baserat på ‘sunt förnuft’ i förhållande till vad som sägs samt varför det sägs.

Istället domineras budskapen som media förmedlar av nästintill ‘religiös sanning’ (dvs dogmatism) som om det vore en ‘quick fix’ med hållbar utveckling.

Lägg ‘vackra ord’ åt sidan. 

‘Spika’ i stället realistiska mål och åtgärder.

 

Hållbar utveckling på klimattoppmöten är präglade av ‘feltänk’ (HÄR), närsynt och spretig ‘klimatagenda’ (HÄR) samt verklighetsfrånvänd ‘synvilla (HÄR).

Ett förslag är därför att fastställa vilka ekonomiska ramar (t ex %-andel av BNP) som är tillgängliga och rimliga för social och miljömässig omställning mot hållbar utveckling.

Med dessa ekonomiska förutsättningar för social och miljömässig hållbarhet som utgångspunkt kan måluppfyllelse och valet av åtgärder optimeras.

Det är inte realistiskt, och är dessutom verklighetsfrånvänt, att driva en miljö- och klimatagenda som i princip innebär allt måste göras här och nu.

Lägg fokus på de mål och åtgärder som går hand i hand med ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet.

På detta vis kan hållbar utveckling ‘optimeras‘ och istället för ‘suboptimeras‘.

 

Exempelvis, Kina och Indien som är två av de tre stora utsläppsnationerna skjuter sitt ansvar för hållbar utveckling på framtiden, medan andra länder försöker ta och tar ansvar i nuet.

Detta skapar en ekonomisk, social och miljömässig obalans när det gäller hållbar utveckling globalt.

Det medför också att mål urvattnas och utlovade åtgärder senareläggs eller genomförs inte alls.

Mycket prat och lite verkstad.