Klimattoppmötet i Glasgow (COP26) upprepade samma ‘feltänk’ som sina föregångare.

 

Mål har satts upp och åtgärder utlovats vid flera tillfällen under lång tid (t ex Kyoto Protocol 1992, The Paris Agreement 2015), Dessa s k ‘möten’ är ‘elitistiska’ långt ifrån den verklighet som präglar människors vardag.

De som ‘styr och ställer’ och dessutom bestämmer på dessa möten verkar INTE förstå människors vardag överhuvudtaget. Människor har andra bekymmer som oroar i vardagen än den s k ‘agendan’ som avhandlas på s k ‘klimattoppmöten’.

‘Deras’ verklighet är INTE ‘din’ verklighet.

Det finns ett gap mellan ‘dig och dom’.

 

COP26 hanterade ånyo INTE den kritiska frågan om den ekonomiska verkligheten är i samspel med den sociala när det gäller att bestämma förutsättningarna för hållbar utveckling globalt, eller kommer miljö och klimat fortsätta vara utgångspunkten för hållbar utveckling.

Listan på åtgärder mot miljöproblem och klimatförändringar är ofta lång.

Men ‘enögd’, dvs istället för ‘treögd’.

 

Den ena saken efter den andra radas upp för miljö- och klimatmässig hållbarhet, men tonar ner eller i värsta fall förbiser samspelet med ekonomisk och social hållbarhet som krävs för hållbar utveckling.

Det kan liknas vid ett sammanboende par som vill bygga ett hus tillsammans.

 

Båda har högt ställda miljö- och klimatkrav på både byggmaterial och byggprocess, men dessa visar sig vara omöjliga att uppnå, då deras ekonomiska ramar överskrids.

På ett socialt plan har paret dessutom olika syn på vilka miljökrav som skall prioriteras. De kanske dessutom blir oense och flyttar isär på grund av dessa meningsskiljaktigheter.

Dessa obalanser mellan ekonomiska, sociala och miljö- samt klimatmässiga ramar kan leda till att huset inte byggs i slutändan.

Miljö- och klimatkrav i all ära.

Men om dessa är ekonomiskt och socialt ogenomförbara faller husbygget ihop som ett korthus innan det ens har påbörjats.

Dvs samma ‘feltänk’ som präglar de s k klimattoppmöten.