Det finns journalister som INTE verkar kunna skilja på sin roll och sin person.

 

Deras personliga uppfattning och känslor blandas ihop med deras journalistiska arbete, vilket påverkar dem att granska sakliga och förhålla sig kritiska.

Detta är allvarligt, men det är dock allvarligare att deras arbetsgivare (dvs läs ‘ansvariga utgivare’ och ‘chefer’) förhåller sig förlåtande och försvarar osaklig och okritisk journalistik.

Två exempel är enligt följande:

Journalisten bakom Expressens ‘gulligull’ med  en grovt gängkriminell förortsgangster är ett illustrativt exempel (HÄR).

Ett annat illustrativt exempel är en journalist på Sveriges Radios Ekoredaktion som ‘gulligullar’ med en annan gängkriminell förortsgangster (HÄR).

Det verkar INTE finnas några undersökningar om hur vanligt det är med journalister som havererar i rollen som journalist, men det finns en uppenbar risk att mörkertalet kan var stort.

Två skäl:

Journalister är ofta OVILLIGA att öppet kritisera andra journalister.

Ansvariga utgivare och deras chefer ‘lägger locket på’ istället för att införa ‘nolltolerans’.

 

Det innebär:

‘En ond cirkel’ där journalister håller tyst, eftersom deras chefer håller tyst.

En kultur av osaklig och okritisk journalistik tillåts frodas som urholkar trovärdigheten i svensk journalistik.