I den politiska debatten påstås ibland att V och SD är s k ‘ytterkantspartier’.

Men MP är nog det EXTREMA YTTERKANTSPARTIET i så fall.

 

Det räcker att titta på vilket stöd MP har i väljarkåren, dvs obefintligt. Ett parti som ges orättfärdigt stort medialt utrymme i förhållande till sin storlek och dessutom ett parti med en extrem och oresonlig agenda.

På senare år driver MP en ‘miljö- och klimatpopulistisk’ agenda som framstår alltmer som ett desperat ‘röstfiske’ bland ‘dumt folk’. MP verkar ha ‘tappat fotfästet’. Är i otakt med människors miljömässiga vardag.

MP verkar driva en ‘skrivbordsprodukt’ som saknar sans och balans. Den är samtidigt är ekonomiskt och socialt ohållbar.

I takt med sviktande väljarstöd driver MP politiska frågor som ter sig vara orimliga för vanligt folk.

MP skrämmer med skräckscenarier och undergångsprofetior.

Men MP pratar INTE om konsekvenserna som partiets politik innebär för vanligt folk.

 

Exempelvis, gå, cykla eller åka kollektivt är MP:s naiva ‘melodi’ och lösning på allsköns problem, men många i samhället kan inte få ‘livspusslet’ att fungera i vardagen genom att gå, cykla och åka kollektivt. På samma vis gäller att byta till elbil som många inte kan av ekonomiska skäl.

MP driver en extrem miljö -och klimatagenda utan att ta ansvar för dess konsekvenser på samhället och dess befolkning. En agenda som placerar MP i ytterkanten på den politiska skalan.

MP har blivit en ‘högborg’ för miljö- och klimatfanatiskt hyckleri, vars företrädare inte alltid ‘lever som de lär’.

MP är inte längre ett ‘miljöparti’ utan ett ‘militant parti’.

En populistisk retorik präglad av hotfullt och nedsättande språkbruk.