Först och främst, det är helt och hållet naturligt att det finns människor som är ‘ovilliga’ till att vaccinera sig mot ‘corona’, på samma vis som det finns andra som är motståndare till vaccination. Ofta används termen ‘antivaxare’ på dem som är motståndare till vaccination.

Men det vore konstigt om ‘ovilliga’ och ‘antivaxare’ INTE fanns i ett samhälle.

 

Oavsett deras bevekelsegrunder, så är effekten av vaccinering betydande på folkhälsan. En ‘överslagsräkning’ på vaccinationseffekten kan baseras på förhållandet mellan antalet bekräftade ‘coronafall’ och antalet ‘coronadöda’.

Överslagsräkningen ‘ger vid handen’ att vaccinationseffekten är åtminstone 7 gånger från årsskiftet till dags dato (HÄR), dvs uppskattningsvis 7 gånger färre avlider i förhållande till antalet bekräftade fall.

Poängen är att ‘mellan tummen och pekfingret’ påvisa att vaccineringen mot ‘corona’ har räddat många liv.

En självklarhet kan man tycka, men INTE för alla.

 

Samtidigt har vi ett samhälle som INTE tvingar någon att vaccinera sig. Det innebär att människor som är ovaccinerade kan arbeta med äldre och sköra, allvarligt sjuka och riskgrupper.

Dilemmat är att ‘antivaxare’ kan uppfattas vara osolidariska gentemot andra som tillhör riskgrupper eller som av olika skäl inte kan vaccineras, och därmed löper en förhöjd risk att drabbas av allvarlig sjuklighet och död.

‘Antivaxare’ är i sin fulla rätt att förbli ovaccinerade.

Men andra är också i sin fulla rätt att kritisera dem.