Många kan uppleva att vädret förändrats i deras närmiljö, men kan vanligtvis INTE veta om detta stämmer med säkerhet.

I detta sammanhang spelar IPCC en viktig roll, men vars rapporter ‘bjuder’ på ‘svårsmälta karameller’ som kan användas som argument mot de förändringar som påstås vara i antågande.

Spekulation kontra ‘empiriska’ fakta blandas ‘hejvilt’ (HÄR).

 

Klimatmodellerna som IPCC ‘vilar’ sin senaste rapport på ifrågasätts därför av ‘kritiker’, dvs onödiga ‘karameller’ kommuniceras som ‘sår’ tvivel hos ‘kritiker’. Två ‘karameller’ är:

(i) IPCC använder sig inte av EN klimatmodell, utan blandar olika antaganden som ger olika utfall.

(ii) Olika scenarier blandas som kan vara antingen rimliga eller orimliga.

 

‘Kritik’ mot IPCC framställs ofta i media som om ‘kritiker’ ifrågasätter organisationens rapport som helhet och  forskningen som den bygger på, vilket är vilseledande. Kritiken handlar ofta om:

(i) klimatmodellernas giltighet och tillförlitlighet:

(ii) den ‘utmålade’ globala temperaturökningen som skall ske till år 2100; och

(iii) orsakerna till denna ‘utmålade’ temperaturökning.

Oavsett om temperaturökningen blir högre eller lägre (just nu påstås den öka mer än som beräknats tidigare) enligt flera källor (t ex HÄR, HÄR och HÄR), så är det bekymmersamt.

IPCC kan inte ena stunden driva en tes om X graders ökning för att i nästa stund påstå en annan.

Tvära kast ‘ger sken av’ ovetenskap, dvs ‘gissningslek’.

 

Det ger de gängse argumenten från kritiker ‘extra bränsle’ och berättigande att lyftas fram, då giltighet och tillförlitlighet inte är empiriskt grundad, utan baseras på teoretiska modeller.

IPCC:s ‘hopkok’ av scenarier kan i slutändan uppfattas som vetenskapligt ‘svårsmälta karameller’.

Förhålla sig kritiskt till IPCC betyder INTE att ‘klimatförändringar’ INTE skett eller sker.

Men media verkar gått ‘all in’, istället för att förhålla sig kritiskt till och granska IPCC:s ‘svårsmälta karameller’.