Regeringen och Folkhälsomyndigheten med statsepidemiolog Tegnell i spetsen har drivit tesen  att svenska ‘folket’ INTE kan hantera munskydd (HÄR och HÄR).

 Trots lättare hantera munskydd än hålla avstånd i kollektivtrafiken. 

 

Regeringens och Folkhälsomyndighetens ologiska hållning att munskydd INTE har avgörande effekt på smittspridningen har saknat stöd i forskningen, dvs INGEN tillämpning ‘försiktighetsprincipen’ överhuvudtaget (HÄR).

Flera studier har påpekat att munskydd har ‘effekt’ (HÄR och HÄR), men nu finns det en omfattande empirisk studie baserad på 350.000 personer och 600 byar (uppdelade i test- och kontrollgrupp) som visar på en tydlig effekt (HÄR och HÄR – läsvänlig HÄR).

‘Effekten’ med användningen av munskydd i olika sammanhang har funnits länge (HÄR) bl a i internationell forskning (läsvänliga texter HÄR och HÄR), internationell praxis (t ex HÄR och HÄR) och ECDC samt WHO (t ex HÄR och HÄR).

Studien (HÄR och HÄR) påvisar att smittspridning som sker genom att någon ‘flåsar i nacken’ eller en medmänniska ‘andas i någon annans ansikte’ vid trängsel och inomhusmiljöer minskar med munskydd.

Dvs minskad smittspridning innebär färre allvarligt sjuka och döda.

 

Tegnell har hela tiden förringat minskningen med munskydd som obetydlig och osäker, men jordnära och verklighetsförankrat ‘bondförnuft’ (dvs ‘sunt förnuft‘) har helat tiden indikerat att munskydd har ‘effekt’ på smittspridning (läs sjuklighet och dödlighet).

Dvs undvika onödiga sjuk- och dödsfall.

 

Det finns en anledning till att munskydd i många verksamheter har varit obligatoriska långt före pandemin (HÄR), dvs för att INTE kontaminera andra eller annat i närmiljön.

Tegnells ovetenskapliga ‘påfund’ har tillåtits ‘florera’ i media utan större ‘mothugg’, dvs enbart enstaka kritiska forskare har gjort sig hörda (HÄR och HÄR).

Till syvende och sist, kontentan av Tegnells ovetenskapliga hållning är enligt följande:

Svenska ‘folket’ kan INTE hantera munskydd.

Men uppenbarligen kan ‘bybor’ i Bangladesh.