Författaren Ranelid verkar ‘sent om cider’ vaknat ur sin litterära ‘törnrosasömn’ (HÄR). På senare år verkar Ranelid insett att Sverige har allvarliga samhällsproblem som i värsta fall kan vara irreversibla (HÄR). Det var annat ‘ljud i skällan’ för inte så länge sedan (HÄR).

Ranelid ‘radar upp’ argument om sina nyvunna insikter, såsom ”SD har rätt” och ”Ja, det har de haft.”, men säger samtidigt ”Jag tar risken att bli brunsmetad” och  ”Radikaliseringen hos mig består i att skriva sanningen” samt ”…kommer aldrig att sälja mig till den falang som föraktar människor på grund av hudfärg…” (HÄR).

Logiken haltar betänkligt.

 

De ‘andra’ som haft rätt enligt honom, men har haft rätt av fel skäl, nämligen ‘hudfärg’.

Ranelid verkar INTE förstått att de ‘andras’ argument INTE handlar om ‘färg’.

Utan om religiösa och kulturella avarter varav flera kan vara inkompatibla med det svenska samhället.

 

Exemplen är många, t ex klankriminalitet, barnäktenskap, könsstympning av flickor, hedersvåld, kvinnoförtryck m m som kommer i ‘kölvattnet’ av religiösa och kulturella avarter.

Ranelid verkar gått i den PK-istiska ‘fällan’ om ‘färg’.

 

Det har bara varit ett PK-istiskt påhitt för att ‘svartmåla’ andra med rasistiska förtecken och utmåla dem genom ‘guilt by association’.

Ranelid använder alltså ett PK-istiskt argument.

 

Ranelids nyvunna insikter om tillståndet i Sverige verkar sakna djupare förståelse, utan han för fram oväntat ‘tramsiga’ argument. Men det kanske INTE är så konstigt, då Österlen är ganska långt bort från händelsernas centrum, kanske en oas från ‘svunna tider’.

En ‘vindflöjel’ som ‘svängt under galgen’.

Och INTE ‘sett skogen för alla träd’.