Polisen verkar ibland prioritera ‘ofarliga’ lagöverträdelser framför ‘farliga’.

 

Exempelvis, det kan räcka med ganska obetydliga och ‘ofarliga’ fartöverträdelser (dvs låga sådana) på motorvägar vid tidpunkter med gles trafik för att ‘fastna’ i polisens ‘egensinniga’ prioriteringar av ‘klämma åt’ lagöverträdare. Polisen kunde istället ‘jagat’ fortkörare där olycksrisken är hög (t ex vid hastighetsbegränsningar på 30, 40 och 50 km vid skolor och i stadskärnor).

Varför ‘jagar’ polisen ‘ofarliga’ fortkörare på motorvägar?

 

Det framstår som om polisen prioriterar ‘enkla’ brott som vanligtvis laglydiga  människor kan begå, istället för att ha ‘fullt fokus’ på ‘komplicerad’  brottslighet (dvs allvarlig och systematisk), såsom samhällsfarlig gäng- och klankriminalitet.

Polisen lyser med ‘ljus och lyckta’ efter ‘ofarliga’ fartöverträdelser på motorvägar som ‘vanliga’ människor kan begå av misstag (eller kanske medvetet ibland).

Men som extremt sällan leder till allvarliga skador eller död.

 

Samtidigt skadas, hotas och dödas barn och andra oskyldiga av ‘farliga’ gäng- och klankriminella.

Polisen verkar ‘sila mygg och sväljer kameler’.

Dvs ‘ser mellan fingrarna’.