Årets upplaga av ‘sommarpratarna’ (HÄR) pratar, pratar och pratar flera av ‘dom’ om sig själva i all oändlighet.
De kallas därmed felaktigt för ‘sommarvärdar’
En ‘värd’ för en tillställning lyfter fram andra, INTE sig själv. De borde kallas för ‘pratare’.
Flera av ‘sommarpratarna’ återger lyssnarvänliga historier om sig själva, medan andra har troligtvis ‘triggats’ av produktionsteamet till en uppräkning i ‘självömkanden‘. Trots att flertalet av ‘sommarpratarna’ kan sägas ha ‘lyckats’ i livet, så ligger ‘snyftet’ om ‘dom’ själva nära och ‘lurar i vassen’ hos flera.
Hittills så kan man undra vad flera av dessa ‘sommarpratare’ egentligen tillför till en bredare publik, förutom att några av de är s k ‘kändisar’ och redan har plattformar där de syns och hörs.
Men extra ‘skvaller’ om dessa ‘kändisar’ kan väcka ytterligare uppmärksamhet.
Flera av ‘sommarpratarna’ är priviligierade, men det finns många ‘levnadsöden’ ute i samhället hos ‘vanliga’ människor som kan vara lika ‘lyssnarvänliga’, men som inte alls är priviligierade.
Dessa får man sällan höra.
En kritisk fråga är varför man borde lyssna på priviligierade ‘pratare’ som syns och hörs på andra plattformar och vad konceptet ‘sommarpratarna’ kan tillföra för ‘gemene man, men det är å andra sidan inte riktade mot ‘gemene man’.
‘Sommarpratarna’ verkar vara ett ‘lyssnarkoncept’ riktat mot en snäv publik. Åtminstone så är ‘lyssnarsiffrorna’ snäva trots att ‘kändisar’ anlitas för att förbättra ‘lyssnarsiffrorna’ (HÄR).
Två slutsatser som kan gälla för flera av ‘sommarpratarna’ (dvs INTE alla) kan vara: