I länder där människor under pandemin vant sig vid ‘obligatorisk’ användning av mun- och andningsskydd (dvs i offentliga inom- och utomhusmiljöer ) ses ‘dom’ som av någon anledning är UTAN nästan som ‘spetälska‘.

I Sverige verkar det vara tvärtom.

 

Det verkar finnas människor som kan uppleva att ‘dom’ som använder mun/andningsskydd kan vara ‘smittade’.

 ‘‘Spetälsk‘ kan alltså uppfattas vara den som ‘skyddar’ sig själv och andra från smittspridning.

Medan den som INTE skyddar sig själv eller andra kan uppfattas som ‘frisk’.

 

Tre exempel på ‘anekdotiska bevis‘:

1) En person UTAN mun- eller andningsskydd kan undvika dela hiss med en annan person MED mun- eller andningsskydd, men  kanske INTE med en person som är UTAN.

2) En person kan hålla längre avstånd i ‘kassaköer’ eller ‘vid  trängsel’ från en annan person MED mun- eller andningsskydd, men  kanske INTE med en person som är UTAN.

3) En person kan välja en annan ledig plats i kollektivtrafiken för att INTE sitta eller stå bredvid en annan person MED mun- eller andningsskydd, men  kanske INTE med en person som är UTAN.

UTAN mun- eller andningsskydd kan uppfattas som ‘spetälsk’.

MED mun- eller andningsskydd kan uppfattas som ‘frisk’.

‘Skenet bedrar‘.

 

Men det är kanske INTE så konstigt, eftersom Folkhälsomyndigheten vilselett allmänheten genom att antyda att s k ‘face mask’ har en obetydlig  eller INGEN effekt (HÄR). Trots detta så är det ett krav med munskydd i Sveriges Riksdag (HÄR) som enbart har 55 ledamöter istället för 349 på grund av pandemin (HÄR).

Logiskt eller ologiskt?