Det är INTE bara att Sveriges riksdag ‘göder’ karriärister och utgör en ‘födkrok’ för den ‘politiska adeln’ (HÄR). Representationen av ledamöter i riksdagen har en kraftig ‘slagsida’ åt de stora regionerna och mandatfördelningen är således ‘snedfördelad’ mellan regioner.

‘Alla vägar bär INTE längre till Rom‘.

Men i Sverige ‘bär alla vägar’ till storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

Fördelningen av riksdagens ledamöter missgynnar glesbygdsregionerna och gynnar storstadsregionerna som om dessa vore representativa för hela Sverige.

Sverige är indelat i 29 valkretsar vid riksdagsval (HÄR) och antalet ledamöter i varje valkrets avgörs av folkmängden. Det kanske låter rättvist, men det innebär att stora delar av Sveriges INTE kan ‘göra sin röst hörd’ i riksdagen.

Exempelvis, USAs senat har två senatorer per delstat oavsett folkmängd (HÄR), vilket bygger på att logiken INTE bara folkrika delstater skall ‘styra och ställa’ över de andra.

I Sverige har storstadsregionernas 11 valkretsar (av totalt 29) nästan hälften (161 av 349) av alla mandat (eller platser) i riksdagen (HÄR).

Alla regioner borde ha samma inflytande i Sveriges Riksdag om hela Sveriges ‘väl och ve’ är i fokus.

 

Men glesbygdsregionerna är underrepresenterade då befolkningsstorlek i stor utsträckning styr tillsättningen av ledamöter. Det är olämpligt att ledamöterna från storstadsregionerna kan ‘styra och ställa’ över den politiska beslutsmakten på bekostnad av HELA Sveriges ‘väl och ve’.

De andra regionerna får ‘brödsmulorna’.

 

Det görs väldigt lite i riksdagen för att HELA Sverige skall vara beboeligt, utan alltmer koncentreras kring storstadsregionerna.

Fördelningen per valkrets borde omfördelas så att varje valkrets har samma antal ledamöter i riksdagen.

Den politiska beslutsmakten i Sveriges Riksdag borde representera HELA Sverige.