Socialdemokratins ‘sönderfall’ sker inför ‘öppen ridå¨.

 

Partiledare Dadgostar (V) och partiledare Lööf (C) är båda  ‘ute efter’ inflytande i en återinsatt S-ledd regering av Löfven, men om INGEN av de ‘backar’ från sina kompromisslösa hållningar är deras agendor oförenliga.

Lööfs maktbegär och ärelystnad (dvs jag , jag och jag) är ‘omtalad’ och verkar INTE ha några gränser.

Dadgostar tar nu upp kampen om makten och äran.

 

Den senare, troligtvis ett välbehövligt tillskott i svensk politik, dvs ett vänsterparti som hörs och syns samt har ‘reellt’ inflytande på politiken i en S-ledd regering, dvs inte bara ‘kosmetiskt’ inflytande.

En S-ledd regering har INTE plats för både Lööf och Dadgostar, vilket troligtvis ‘sätter myror i huvudet’ på Löfven och en ‘avdankad‘ socialdemokrati. S behöver båda för att återinsätta Löfven som statsminister. Socialdemokratins ‘jakt’ på att ‘klamra sig fast’ vid makten ‘till varje pris’ är nedslående och sorgligt att beskåda i ‘realtid’.

Det verkar INTE finnas några ‘heliga kor‘ för S som INTE kan offras i ‘jakten’ på regeringskansliet.