Det är i allra högsta grad lämpligt och meningsfullt ur ett nordiskt perspektiv och i ett nordiskt sammanhang jämföra Sverige med Danmark, Finland och Norge när det gäller regeringarnas och myndigheternas hanteringen av pandemin i dessa länder:

Vems hantering av pandemin har varit ansvarsfull?

Vem har ‘offrat’ eller ‘räddat’ liv?

 

Den 16/5  hade Sverige rapporterat 14.275 avlidna som en följd av COVID-19.  Samma dag hade Danmark rapporterat 2.502 avlidna, Finland 931 avlidna och Norge 774 avlidna.

Sverige är tveklöst och utan konkurrens ‘sämst i klassen’ i Norden.

 

Omräknat per capita (dvs i förhållande till folkmängd) motsvarar grannländernas dödstal i Sverige:

Danmark – ca 4.400 avlidna.

Det innebär omräknat nästan 10.000 fler döda i Sverige jämfört med Danmark .

 

Finland – ca 1.720 avlidna.

Det innebär omräknat drygt 12.500 fler döda i Sverige jämfört med Finland .

 

Norge – ca 1.460 avlidna.

Det innebär omräknat nästan 13.000 fler döda i Sverige jämfört med Norge.

 

Grannländerna tillsammans – ca 4.200 avlidna.

Det innebär omräknat ca 2.560 avlidna, dvs ca 11.700 fler döda i Sverige. 

 

Svaren på de två inledande frågorna är självklar, eller hur?

 

Kom ihåg att om dödstalen är höga så har också smittspridningen dessförinnan varit hög, antalet smittade varit många, antalet sjuka och allvarligt sjuka varit många, belastningen på sjukvården varit hög, sorgen att nära och kära försvunnit i förtid varit utbredd i samhället m m.

Dödsstatistiken är tydlig – ett ‘offrat’ människoliv i Sverige är bara en siffra i statistiken.

Regeringen och FHM har valt att INTE ‘rädda’ liv (HÄR).

Notera att nästan 12.000 människor kan ha ‘offrats’ på grund av av regeringens och FHMs hantering av pandemin.