Regeringen och FHM: ‘räddad’ pensionär en samhällskostnad och ‘offrad’ en samhällsvinst – har ‘skam gått på torra land’?

Är det möjligt att ‘skam gått på torra land’ när det gäller den svenska hanteringen av pandemin?

 

Regeringens och Folkhälsomyndighetens (FHM) hantering framstår INTE som etiskt och moraliskt ‘rumsren’ i alla avseenden, utan det verkar som ekonomiska hänsynstaganden kan ha vägt tyngre än mänskliga sådana.

Väldigt många åtgärder har INTE vidtagits.

 

Sverige har ju som bekant förskräckligt många flera döda än Danmark, Finland och Norge tillsammans (HÄR). Cirka 90% av alla dessa ‘coronadöda’ är pensionärer (HÄR). Grannländerna har vidtagit åtgärder som INTE regeringen och FHM vidtagit. Åtgärder som ‘räddat’ pensionärer, men som kan ha ‘offrats’ i Sverige.

Dessa pensionärer kan ha varit någons make, maka, livskamrat, mamma, pappa, far- eller morförälder, vän osv.

 

Det kan vara så att hanteringen av regeringen och de ‘nyttiga idioterna’ på FHM ‘andas’ det cyniska förhållningssättet  att en ‘räddad’ pensionär innebär en samhällskostnad och en ‘offrad’ pensionär en samhällsvinst.

Det kanske är så att regeringens och FHMs hantering av pandemin reflekteras av att ‘skam gått på torra land’.

Det är en obehaglig tankeställare.

Men en ‘titt i backspegeln’ och med ‘facit i hand’ ter sig den INTE vara helt och hållet orimlig.

 

Det är de facto mestadels pensionärer som hittills drabbats av allvarlig sjuklighet och död i Sverige, medan Danmark, Finland och Norge INTE ens varit i närheten av att ‘offra’ så många pensionärer.

Är det verkligen helt och hållet utslutet att ‘skam gått på torra land’ i regeringens och FHMs hantering av pandemin?