Den politiska ‘adeln’ nominerar ‘gunstlingar’ och utnämner ‘föredettingar’ till prestigefyllda positioner på ambassader och i världsorganisationer, medan andra åsidosätts!

Sverige präglas av flera systemfel.

 

Ett av dessa systemfel är utnämningskulturen till maktpositioner i organisationer och myndigheter inom stat, regioner (tidigare landsting) kommun. vilka bestäms av det politiska systemet, med s k ‘reträttplatser’ för ‘avdankade’ politiker (HÄR).

Ett annat av dessa systemfel är nomineringar och utnämningar av politiska ‘gunstlingar’ och ‘föredettingar’ som görs av den politiska ‘adeln’ till prestigefyllda positioner på ambassader och annan utrikesverksamhet samt i världsorganisationer (t ex WHO och FN).

FEM ‘färska’ exempel:

 

Håkan Juholt, f d partiledare (S)- ambassadör på Island och numera i Sydafrika

Jan Björklund, f d partiledare och minister (F) – ambassadör i Italien

Erik Ullenhag, f d minister (F) – ambassadör i Jordanien och numera i Israel

Carl Bildt, f d partiledare, statsminister och minister (M) – särskilt sändebud för World Health Organisation (WHO)

Åsa Regnér (S), f d minister (S) – vice chef för UN Women

Det finns givetvis fler ‘gunstlingar’ och ‘föredettingar’ som nominerats och utnämnts till den ena efter den andra befattningen utomlands.

Men det borde vara NOLL ‘gunstlingar’ och ‘föredettingar’.

 

Vad har ovanstående ‘gunstlingar’ och ‘föredettingar’ för ‘unika’ egenskaper (dvs utbildning, kunskap och erfarenheter) att just de blivit nominerade eller utnämnda framför andra? Beslutsunderlagen till dessa nomineringar och utnämningar redovisas INTE offentligt, utan enbart i intetsägande ordalag.

Dessa ‘gunstlingar’ och ‘föredettingar’ verkar INTE ha några uppenbart ‘unika’ egenskaper.

Andra åsidosätts vid nomineringar och utnämningar av den politiska ‘adeln’.