Stefan Löfven kan knappast påstås vara tillsatt som partiledare för socialdemokraterna på grund av kompetens eller lämplighet.
Löfven verkar alltför ofta sakna sakliga argument för att bemöta sina politiska motståndare. Istället ägnar han sig åt ‘kasta skit’ på meningsmotståndare på ‘sandlådenivå’. Det är en socialdemokratisk partiledare som ‘göder’ polarisering i samhället och hans historielöshet är slående (HÄR och HÄR). Det är både pinsamt och löjeväckande att beskåda ‘inför öppen ridå’.
Ett resultat av en socialdemokrati ‘på dekis’.’
Ett parti som INTE hade förmågan att ‘vaska fram’ en partiledare ur de egna leden, utan letade med ‘ljus och lykta’ utanför partiet och fastnade i fackföreningsrörelsen.
Till slut valde alltså socialdemokratin en ‘fackpamp’.
Stefan Löfven saknade de mesta en partiledare och statsministerkandidat borde ha i ryggsäcken. En ‘fackpamp’ som saknade relevant utbildning, erfarenheter och kunskap (HÄR). I rollen som statsminister tillsätter han i stor utsträckning outbildade, oerfarna och okunniga ministrar (HÄR).
Enligt devisen: ‘lika barn leka bäst’.
Löfven omger sig av ‘karriärister’ och ‘JA-sägare’ som bara ser till sitt eget bästa.
Löfven har bidragit till att ‘dra ner’ socialdemokratin i ‘gyttjan’. Mona Sahlin påbörjade ‘förfallet’ under sin korta tid som partiledare, vilket accelererat under Löfvens tid. Ett parti som verkar vara oförmöget att ta sig ur den ‘onda cirkel’ av svek och hyckleri mot folket och samhällets väl och ve.
Ett resultat av inavel varvat med nepotism.
Vägen tillbaks ‘stavas’ meritokrati, men det innebär att ALLA behöver bytas ut och omstart krävs.
Socialdemokratin håller på att ‘förblöda’ och ‘dödsryckningarna’ kommer allt närmare.