Det är obegripligt hur politiker (t ex statsminister Löfven och socialminister Hallengren) gång på gång tillåts använda ‘svepande’ och ‘intetsägande’ ordval.
Utan att journalister ställer kritiska följdfrågor.
Politikers allmäna ordlag utan förmedla detaljkunskaper är tillräckligt för journalister som verkar alltmer oförmögna att förhålla sig kritiska till politiska makthavare. Samma politiska makthavare utnyttjar detta för att få fram sitt budskap, utan att behöva svara på ‘svåra’ frågor.
Oavsett vad som är frågan är svaren ofta irrelevanta och innehållslösa.
Ett exempel är när Löfven eller Hallengren säger att ‘strategin varit rätt’, men inga sakliga argument presenteras. Inga jämförelser görs med andra jämförbara länder över tid, utan om så sker lyfter de fram länder som för stunden drabbats hårdare, men inte över tid.
Inga fakta eller ‘siffror’ redovisas heller som stöd varför ‘strategin varit rätt’, utan bara ‘svepande’ och ‘intetsägande’ argument förs fram.
Det politiska systemet präglas alltför ofta av utpräglade ‘pratkvarnar’ som står längst fram och befinner högst upp i hierarkin, men inte på grund av deras kunskap eller kompetens, utan på ‘munläder’.
Presskonferenser och intervjuer blir därför ‘svepande’ och ‘intetsägande’ utan substans.
Bara innehållslöst ‘rabblande’ av nonensprat.
Denna typ av presskonferenser och intervjuer vilseleder allmänheten som INTE uppfattar detaljerna, utan tycker sig höra att de ansvariga politikern har rätt och de andra har fel, då han INTE ställs ‘mot väggen’ med kritiska och granskande följdfrågor.
Journalister tillåter politiker vara ‘svepande’ och ‘intetsägande’.
Samtidigt tillåter journalister samma politiker kritisera och avfärda andra med ord att deras argument är ‘svepande’ och ‘intetsägande’.