‘NYA’ RÖN: Svenska journalister okritiska under pandemin – INGEN överraskning, eller hur? En yrkeskår utan yrkesheder!

Presskonferenserna orkestrerade föreställningar, dvs ett ‘spel för galleriet’.

Det som var uppenbart i början av pandemin börjar nu bli uppenbart för andra (läs HÄR och HÄR).

Det krävdes ingen ‘Einstein’ för att inse hur bedrövligt slätstrukna och hopplöst odugliga svenska journalister hanterade dessa myndighetsgemensamma presskonferenser.

INGEN yrkesstolthet överhuvudtaget.

INGET kritiskt förhållningssätt överhuvudtaget.

 

Det myndighetsgemensamma presskonferenserna framstod tidigt som regisserade och hårt styrda, där moderatorerna INTE tillät kritiska följdfrågor, en kanske två frågor per journalist trots en pågående samhällskris. Ofta påpekades att efterföljande intervjuer måste vara korta på grund av tidsbrist.

Men de svenska journalisterna protesterade INTE, utan medverkade i teaterföreställningen som viljelösa själar, utan tillstymmelse till självrespekt och professionalism.

Svenska journalister verkade snarare vara en ‘hejarklack’ åt regeringen och Folkhälsomyndigheten.

Dessa presskonferenser borde användas som studiematerial på journalisthögskolor i syfte att illustera ‘skräpjournalistik’.

 

Svensk journalistik lider av ett systemfel där deras roll att kritiskt granska makten alltför ofta är som bortblåst, utan istället ägnar sig åt ‘gulligull’-intervjuer med dessa makthavare.

Dåligt pålästa journalister oförmögna att ställa kritiska frågor är tyvärr ‘vardagsmat’.

 

Redaktioner verkar avsätta okunniga och oerfarna journalister att bevaka dessa samhällsviktiga presskonferenser med på förhand nedskrivna ‘latjolajban’-frågor, istället för kritiska följdfrågor som ställs av kunniga och erfarna journalister baserat på vad som sagts på dessa presskonferenser.

Det finns ju kunniga och erfarna journalister, men redaktioner skickar andra som inte kan axla ansvaret.

‘Don efter person’.

 

Kunniga och erfarna journalister är färre och kostsammare att anlita och lämnas därhän av många redaktioner, än de andra som ‘hankar’ sig fram på enstaka ‘spottstyver’. Det finns vetenskapsjournalister som borde deltagit under dessa presskonferenser. Det är uppenbart att lämplighet och kunnighet inte varit styrande för valet av journalister vid dessa tillfällen. Redaktioner som styrs av journalister, vars journalister underminerar sig själva.

En yrkeskår utan yrkesheder.

Journalister borde se sig själva i spegeln.

Självkritik vore en början till förnyelse.