(1) ‘reaktiva beslut’ (‘för lite’);
(2) ‘(o)synkroniserade åtgärder’ (‘försent’);
(3) ‘(o)kontrollerad smittspridning’;
(4) ‘(o)försiktighetsprincipen’;
(6) ‘(o)beredskap’; och
(7) ‘(icke)empiri’.
Till dessa kan läggas: (8) (icke) pandemilagar, dvs otillräckliga lagrum att agera med kraft.
De senaste månaderna har det blivit uppenbart att den åttonde orsaken är regeringens ovilja och oförmåga att ta fram pandemilagar, så att kraftfulla och tvingande åtgärder kan införas. Ånyo, efter snart ett år, vill regeringen ta fram nya pandemilagar.
Regeringen har sannolikt INTE velat ha dessa på plats, eftersom då kan regeringen INTE gömma sig bakom FHM.
Denna ovilja har lett till en ‘mesig’ hantering av pandemin. Exemplen är många – handel, affärer, nöjesparker, fester och sammankomster, kollektivtrafik och offentliga inomhus miljöer.
När man INTE vill är det enklast att säga att man INTE kan (dvs har befogenhet).
Pandemilagar borde varit på plats före pandemin som i många andra länder.