‘Elefanterna i rummet’ nämns INTE vid begravningsträngsel – dvs kulturell ‘okänslighet’ och ‘okunskap’!

När det ‘förväntade’ verkar vara en ‘överraskning’.

 

När det gäller den senaste tidens nyheter om stora folksamlingar (flera hundra personer samlade) vid begravningar (t ex HÄR) är detta ofta ett kulturellt eller religiöst beteende (t ex HÄR) som skiljer sig från att ‘bara’ de närmaste närvarar och andra undanbedes komma samt familjens önskemål respekteras.

Det är vanligt förekommande i många länder med stora folksamlingar i syfte att visa samhörighet, respekt, sorg och stöd till den drabbade familjen. I Sverige är det ofta annorlunda med mindre antal som närvarar vid begravningar.

Gränsen vid begravningar under pandemin har satts till 20 personer på grund av smittspridningsrisken, men den är anpassad till svensk kultur, vilket givetvis medför en ‘kulturkrock’ för vissa familjer som drabbas av död.

Stora folksamlingar vid begravningar kunde således ‘förutsetts’ och ‘förväntats’.

Och det kommer att ske igen.

 

Om begränsningar införs borde regeringen och myndigheter se till att ha kunskap så dessa kan efterlevas och efterlevs samt INTE överlasta ansvaret på enskilda aktörer i samhället som uppenbarligen INTE kan säkerställa eller har befogenheter att se till att begränsningarna efterlevs av alla. Det är ganska meningslöst att införa begränsningar som är kulturellt och religiöst okänsliga, utan att kommunicera detta på lämpligt vis och via kanaler som medför att de kan hörsammas.

‘Elefanterna i rummet’ nämns INTE:

(i) Kulturell ‘känslighet’ är som ‘bortblåst’.

 (ii) När att ‘bli tagen på sängen’ innebär ‘okunskap’.