Statsepidemiolog Tegnell kommenterar INTE föga överraskande ‘matematikprofessor’ Brittons utspel om att alla bör använda munskydd på följande vis:
Ett typiskt svar från Tegnell som hittills under pandemin INTE ifrågasatt sina egna helt och hållet ovetenskapliga påståenden, men hela tiden ifrågasätter ALLA andras vetenskapliga studier.
Det är ‘billiga’ argument att ‘studierna har svagheter’ och dessutom ifrågasätta studiernas ‘generaliserbarhet’.
Tegnell uppvisar en skrämmande naiv inställning till och förståelse för forskning.
Saknar vetenskaplig ödmjukhet och vägrar nonchalant ‘ta det säkra före det osäkra’.
De två argumenten (dvs ‘studierna har svagheter’ och ‘hur generaliserbara de är’) är självklarheter i vetenskapliga sammanhang. Det finns (i princip) INTE en enda studie inom flertalet forskningsfält som INTE har svagheter och att resultatet dessutom skulle vara 100% generaliserbart.
Vetenskapligt ‘skolade’ vet detta.
Svagheterna är ofta kopplade till validitet (giltighet) och reliabilitet (tillförlitlighet). Generaliserbarhet är ett sammanslaget mått på dessa.
Hur hänger svagheter och generaliserbarhet ihop?
En studies resultat kan vara giltigt, men inte tillförlitligt. Om en studies resultat INTE är giltigt så kan det INTE vara generaliserbart. Om en studies resultat INTE är tillförlitligt så kan de inte heller vara generaliserbart. Generaliserbarhet är således ett mått på en studies giltighet och tillförlitlighet, som kan vara lägre eller högre, men (i princip) aldrig perfekt i de flesta forskningssammanhang.
Dessa är självklara ingredienser som granskas och utvärderas i all forskning, men som argument är de innehållslösa och meningslösa om INTE varför och i vilken utsträckning ett resultat har svagheter, inte personligt tyckande à la Tegnell. På samma vis är det med ‘generaliserbarhet’ som i princip aldrig är 100%, men det är långsökt att dra slutsatsen à la Tegnell att användningen av munskydd INTE har en effekt på smittspridningen.
Tegnell har aldrig avkrävts ett svar på vilka vetenskapliga studier som visar på att användningen av munskydd vid trängsel i kollektivtrafik och offentliga miljöer INTE har effekt, utan ofta svarat att de är svåra att använda korrekt (dvs fokusförflyttning och ‘dumförklarar’ folk).
Det är lättare att hantera ett munskydd korrekt än att hålla avstånd i rusningstrafik på bussar och tåg.
Ibland svarar Tegnell att länder som använder munskydd ändå har haft hög smittspridning, men nämner INTE att i dessa länder hade smittspridningen varit ännu högre utan munskydd.
Tegnell påstår också om effekten av att använda munskydd: ”…men det är fortfarande så att de verkliga erfarenheterna är väldigt begränsade…”
Det låter som ett skämt att de ‘verkliga erfarenheterna’ är ‘väldigt begränsade’.
I mänga länder har munskydd använts som en av flera åtgärder för att få ner smittspridningen. Det finns INGEN studie som påvisat att munskydd INTE har någon effekt och WHO rekommenderar dessutom användning av munskydd när fysiska avstånd inte kan upprätthållas, t ex i kollektivtrafik och offentliga inomhusmiljöer.
Sveriges ‘verkliga erfarenheter’ kan ju knappast sägas vara ‘begränsade’, då munskydd INTE rekommenderats överhuvudtaget i kollektivtrafik och offentliga inomhusmiljöer förrän i år. Med facit i hand, så kan man INTE påstå att Sveriges hantering i fjol varit effektiv. Sverige ‘sticker ut’ med höga smittotal, omfattande sjuklighet och hög dödlighet jämfört med grannländerna (HÄR).
Ett svar till “Tegnell om effekten av munskydd – använder ovetenskapliga påståenden emot vetenskapliga studier”
Kommentarer är stängda.