Eliasson och Sahlin är olika, men med ursprung i samma inavlade ‘tappning’ som dränerat socialdemokratins ideologi och kärnvärden.
Dan Eliasson och Mona Sahlin är nog motsatsen till urtypen på socialdemokratiska ‘storheter’ (dvs både personer och politiska landvinningar) som med en kappsäck full av misslyckanden fått chans efter chans. Deras framgångsmeriter verkar vara obefintliga, men alltså fått chans efter chans.
Socialdemokratins tvivelaktiga skuggsida hamnar i rampljuset när det gäller svågerpolitik och vänskapskorruption.
Tragisk att se hur socialdemokratin frångått sina ideal och kärnvärden att värna om folkets väl och ve. En socialdemokrati som tagits över av arroganta och odugliga opportunister som bara ser egennytta. En ‘hord’ individualister som INTE bryr sig om andras umbäranden eller välbefinnande.
Socialdemokratins ‘bäst-före-datum är sedan länge ett minne blott.
‘Ett minne blott’ som alltmer tagits över av SD.