Folkhälsomyndigheten präglas av kulturell okänslighet – försöker skuldbelägga människor med utländsk bakgrund för myndighetens EGET haveri!

Strategin var FEL från början som borde beaktat människor med utländsk bakgrund.

 

Folkhälsomyndigheten (FHM) har vid flera tillfällen och under en längre tid pekat ut människor med utländsk bakgrund (HÄR och HÄR) som en orsak till varför strategin med pandeminarbetet ‘gått åt skogen’. Detta är en stigmatiserande förenkling som orättfärdigt och orättvist pekar ut väldigt många människor i Sverige som ALLA har det gemensamt att ha utländsk bakgrund (HÄR).

Det stämmer givetvis INTE, utan det krävs att den del av befolkningen med s k utländsk bakgrund ‘bryts ner’ i mindre grupper, t ex etnicitet kopplat till kultur, såsom värderingar (normer och attityder) och traditioner (seder och bruk).

FHM verkar sakna djupare kulturell förståelse om det svenska samhället som alltmer präglas av s k kulturell mångfald.

 

Hälsodata talar sitt tydliga språk när det gäller skillnader mellan olika befolkningsgrupper, vilket t o m FHM rapporterat (HÄR).

Det är förvånansvärt och beklagligt att FHM verkade vara helt och hållet kulturellt okänslig när strategin för pandemiarbetet utarbetades och började genomföras.

 

FHMs planering och genomförande av strategin beaktade INTE att befolkningen i Sverige INTE enbart präglas av s k svenska värderingar (dvs attityder och normer) och traditioner (seder och bruk).om hur man reagerar och agerar, dvs beter sig  i olika situationer.

Det innebar att FHMs planering och genomförande var dömt att misslyckas från början när det gällde att nå ut till ALLA.

 

Beaktande av grundläggande kunskap om kulturella skillnader (t ex HÄR och HÄR) borde strategin kommunicerats annorlunda. Fakta som talar sitt tydliga språk när det gäller att tilltron till myndigheter kan vara låg för människor med utomvästlig bakgrund. På samma vis är grupptillhörighet ofta viktigare och de budskap som förmedlas inom denna grupp, än en myndighets budskap.

Att FHMs budskap avsedda för svensk kultur översatts till olika språk skulle vara tillräckligt är naivt och dumt.

 

Ett avgörande misstag i detta avseende var att tvivelaktiga kommunikationsformer användes i början av pandemin som INTE nådde fram till människor med utomvästlig bakgrund. Till syvende och sist, smittspridningen handlar om situationer och beteenden (t ex HÄR).

Det är uppenbart att FHM präglas av verklighetsfrånvänd hantering av strategin (HÄR).

 

Myndighetens verklighetsfrånvända hantering handlar INTE enbart om kulturella faktorers påverkan på människors beteenden och situationer som därmed kan uppstå, utan också den fullständiga okunskap som rådde kring äldreboenden.

FHMs planering och genomförande av strategin för pandemiarbetet har präglats av kulturell okänslighet.

Skuldbelägga människor med utländsk bakgrund är ett lågvattenmärke.

Men FHM verkar INTE ‘veta bättre’ som dessutom leds av kulturellt impotenta statstjänstemän.