Är åtgärderna kring COVID-19 oproportionerliga? DEL 2: Frågan är felställd – handlar om människosyn och medmänsklighet!

I ett tidigare inlägg (HÄR) kommenterades om åtgärderna som vidtas kring COVID-19 är oproportionerliga eller inte.

Temat är relevant, då alternativet att INTE reagera och agera när det gäller COVID-19 har visat sig orsaka ofantligt mänskligt lidande och död om INTE åtgärder är lämpliga, tillräckliga och INTE vidtas i tid.

Sverige ‘slår sig’ ständigt och jämt ‘för bröstet’ när det gäller ‘exemplarisk’ människosyn och ‘storartad’ medmänsklighet.

 

En överlägsen och egotrippad attityd förmedlas i förhållande till andra länder. Den ‘humanitära stormakten’ är ett epitet som ofta sprids i medialandskapet.

Pandemins härjningar har dock synliggjort en falsk fasad när det gäller den s k ‘Sverigebilden’ av föredömlig människosyn och allomfattande medmänsklighet.

Äldre, sjuka och andra riskgrupper har åsidosatts under pandemin trots STORA ORD om att dessa vara prioriterade att skydda, men INGENTING gjordes i tid eller i tillräcklig omfattning för att skydda dessa människor.

 Sveriges åtgärder har varit oproportionerliga, men INTE överdrivna utan underdrivna.

Dvs olämpliga, otillräckliga och vidtagna försent.

Sveriges ‘coronasiffror’ är dessutom oproportionerliga i jämförelse med grannländerna.

 

Varför jämförs INTE dödstalen TILL DAGS DATO på grund av  COVID-19 i Sverige med motsvarande siffror när det gäller t ex Danmark, Finland och Norge (HÄR)?

Varför jämförs INTE talen för smittspridning, slutenvård och intensivvård TILL DAGS DATO0 med grannländerna?

Regeringen och Folkhälsomyndigheten ‘skyr med alla medel’ dessa jämförelser, då Sveriges siffror har varit oproportionellt katastrofala i jämförelse med Danmark, Finland och Norge sedan pandemins början.

Sverige är på väg mot 9.000 avlidna före årsskiftet (dvs inklusive eftersläpning i rapporteringen av avlidna).

Dessutom, 10.000 avlidna inom en INTE allt för avlägsen framtid, dvs nästa månad.

 

Det finns en anledning till varför land efter land tagit etiskt och moraliskt ansvar för sina befolkningar. Länder har försökt skydda äldre, sjuka och riskgrupper efter bästa förmåga.

I Sverige är den rådande synen att allvarlig sjuklighet ‘bara’ drabbar äldre.

Sveriges hantering präglas därav bedrövlig människosyn och obefintlig medmänsklighet.