S och M – två statsbärande partier i ‘fritt fall’ – präglade av uselt ledarskap som INTE vågar ‘peka’ med HELA handen!

Sveriges traditionellt sett s k ‘statsbärande’ partier (dvs S och M) har genomgått en ‘dekadent’ förändring som INTE ‘bådar gott’ inför framtiden.

Oavsett, vad man tycker om fd statsminister Göran Persson (1996-2006) och fd statsminister Fredrik Reinfeldt (2006-2010, INTE därefter!), så agerade de som statsministrar med ett tydligt ledarskap. Reinfeldts politiska gärning föll dock ihop som ett ‘korthus’ under andra mandatperioden (2010-2014) , då han ‘blev besatt av’ och personifierade ‘hatet’ mot SD.

Vilka partiledare har S och M haft som ‘dög till nåt” efter dem?

INGEN!

Partiledarna som kommit och gått efteråt i ‘rask takt’ har INTE varit några ‘lysande stjärnor på himlen’:

  • Anna Kinberg Batra – ‘stel’ framtoning som aldrig svarade på frågor och blev kortvarig.
  • Ulf Kristersson – pratar om att vara den ‘vuxne i rummet’, men beter sig som en rådvill ‘barnrumpa’.
  • Mona Sahlin – som åkte ‘land och rike runt’ för att lyssna för att sedan uppnå ‘ingenting’ och byttes ut.
  • Håkan Juholt – tog sig ‘vatten över huvudet’ och åkte ut med ‘huvudet före’ på rekordtid
  • Stefan Löfven – ‘fackpamp’ som INTE valdes på ‘egna meriter’ utan avsaknad av kandidater inom partiet.

Det är nog INTE så konstigt att Sverige under de senaste decenniet utvecklats på ett sätt som få trodde var möjligt för bara ett decennium sedan.

Reinfeldts ‘öppna hjärtan’-tal och Löfvens ‘mitt Europa bygger inte murar’-tal summerar nog ganska väl de två statsbärande partierna i ‘fritt fall’.

När statsministerämbetet används för att ge uttryck för personliga övertygelser istället för statsmannaskap hamnar Sveriges ‘väl och ve’ i bakgrunden.

M och S står handfallna och saknar statsmannamässigt ledarskap inför kriser och den destruktiva samhällsutveckling som skett (t ex migrationskrisen 2015 och coronapandemin 2020).

En ‘negativ spiral’ utan slut ‘i sikte’.

 

Deras partiledare vågar INTE ‘peka med hela handen’, utan tisslar och tasslar’ kring ‘elefanterna i rummet’.

NOTERA att det INTE är ‘en elefant i rummet’ numera, utan de har ‘förökat sig’ och är INTE ‘utrotningshotade’ längre.

S och M – två statsbärande partier i ‘fritt fall’ utan statsmannamässigt ledarskap.

INGEN av dem vågar ‘peka’ med HELA handen!