Coronapandemin har nu pågått över ett halvt år och fortfarande har svensk journalistik INTE ställt kritiska frågor (INTE en enda!) till regeringen och Folkhälsomyndigheten (FHM) om VARFÖR de bryter mot ‘försiktighetsprincipen’ när det gäller strategin för pandemiarbetet.
Denna princip innebär:
Försiktighetsprincipen har varit en svensk ‘paradgren’.
Under coronapandemin påminner den om en ‘skurkstats’ tillämpning.
Välfärdsamhället byggdes delvis på denna princip för alla bästa. Sverige var ett föregångsland på detta område. Coronapandemin har dock blottlagt att denna princip INTE tillämpas längre av regeringen och FHM.
Vägran att införa en ‘kostnadseffektiv skyddsåtgärd’ såsom användningen av munskydd i t ex offentliga inomhusmiljöer och kollektivtrafik är bara ett exempel på där regeringen och FHM bryter mot försiktighetsprincipen.
Varför ställer svensk journalistik INGA kritiska frågor och granskar regeringen och FHM trots att de bryter mot ‘försiktighetsprincipen’?
Svensk journalistik verkar alltför ofta i en anda av ‘slätstrukenhet’ när det gäller att ställa kritiska frågor och granska regeringens samt FHMs genomförande av strategin för pandemiarbetet.
Svensk journalistik borde granska makten (läs regeringen och FHM) och dess makthavare (läs Löfven, Hallengren, Carlson och Tegnell), men verkar ofta gå i deras ledband.
Stasimedia i ett nötskal!