Svensk journalistik ‘lider’ fortfarande av ‘systemfel’.
Det har INTE skett någon ‘nämnvärd förbättring’ sedan ‘det sist begav sig’ (HÄR), utan svensk journalistik ‘trampar på’ i samma ‘fotspår’.
Coronapandemin har tydligt visat att svensk journalistik INTE förhållit sig kritiskt, INTE ställt kritiska följdfrågor och INTE granskat påståenden från regeringen och myndigheter (t ex FHM och MSB) kring deras planering, stöd i forskning, genomförande och utfall av strategin för pandemiarbetet.
Kritiskt förhållningssätt, kritiska följdfrågor och granskning har tyvärr varit ‘obefintliga’.
Några exempel på kritiskt förhållningssätt, kritiska följdfrågor och granskning av makten och makthavare som borde skett, men som INTE skedde, följer nedan:
- statsminister Löfven HÄR,
- statsepidemiolog Tegnell HÄR;
- Folkhälsomyndighetens generaldirektör Carlsson HÄR och HÄR; och
- socialminister Hallengren HÄR.
Jan Helin (mediedirektör på SVT), hävdar trots exemplen att media förhåller sig kritisk, ställer kritiska följdfrågor och granskar påståenden av t ex regeringen och myndigheter (läs Folkhälsomyndigheten/FHM).
Exemplen ovan visar att bl a att SVT INTE har förhållit sig kritiskt, ställt kritiska följdfrågor och granskat påståenden av regeringen och myndigheter ‘på allvar’.
Svensk journalistik borde i mycket större utsträckning ‘ställt’ regeringen och myndigheter (FHM och MSB) ‘mot väggen’ och ‘avkrävt’ svar på många frågor, men så har INTE skett.
Presstöd i all ära, men journalister borde ändå förhålla sig kritiska, ställa kritiska följdfrågor och granska påståenden från ‘makten’ och dess ‘makthavare’.
Journalister verkar INTE förstå sin roll eller vill ‘i värsta fall’ INTE ‘stöta’ sig med ‘makten’ och dess ‘makthavare’.