Att riksdagspolitiker är ‘naiva’ är kanske INTE en överraskning, men allför många av dem är uppenbarligen överbetalda ‘dumskallar’.
Men att vara ‘naiv’ och dessutom ‘erkänna’ att man är ‘naiv’ är detsamma som att ‘inkompetensförklara’ sig själv, dvs ‘dumskalle’.
När det gäller det ‘mångkulturella samhällsbygget’ är det bara SD som förhållit sig kritiskt och ifrågasatt detta ‘på allvar’ i riksdagen.
De andra riksdagspartierna har ‘INTE kommit ut ännu’, ‘fegat ur’ eller ‘blundar och håller för öronen’.
När det gäller riksdagspartiernas förhållningssätt till det ‘mångkulturella samhällsbygget’ är bilden ‘splittrad’ (förutom SD):
M ‘velar’ fram och tillbaks.
KD ‘kör’ med dubbla budskap.
S har ‘gått vilse’.
C och L pratar ‘strunt’.
V och MP ‘fattar’ INGENTING.
Det ‘mångkulturella samhällsbygget’ var ‘dömt’ att misslyckas redan när beslutet togs i riksdagen 1975.
Varför?
Det var en enhällig riksdag som INTE hade en ‘susning om’ att människors kulturella värderingar (dvs normer och attityder) och traditioner (dvs seder och bruk) kan vara ‘oförenliga’ med varandra.
Diagrammet (nedan) illustrerar det faktum att Sverige är det lilla ‘extrema’ landet ‘uppe i norr’ som ‘sticker ut’ jämfört med världen i stort.
Ursäkta, jag menade ‘längst upp till höger’ i diagrammet!
Källa: World Value Survey.
Det var INGEN som ‘visste’ hur beslutet som riksdagen fattade för 45 år sedan skulle ‘utvecklas’ och ‘förverkligas’. Riksdagsledamöterna trodde väl i sin ‘naivitet’ (läs inkompetens och okunskap, kanske ‘enfald’) att det ‘mångkulturella samhället’ skulle ‘berika’ Sverige med maträtter, kryddor, ingredienser, musik m m.
Men de hade INGEN ‘aning om’ att det kom att innebära tvångsgifte, hedersvåld, barnäktenskap, klan före samhälle, kvinnlig omskärelse, ojämställdhet mellan män och kvinnor m m.
I dess fotspår har följt segregation, alienering och parallellsamhällen.
Det har alltså gått 45 år sedan beslutet togs och ‘flertalet’ av riksdagens partier ‘vet’ fortfarande INTE hur det ‘mångkulturella samhället’ skall ‘förverkligas’ eller om det överhuvudtaget kan ‘förverkligas’.
SD är således det enda riksdagspartiet som ‘öppet’ kritiserat det ‘mångkulturella samhällsbygget’. SD menar också att det INTE är en ‘utmaning’, utan en ‘utopi’, om INTE ‘oförenliga’ värderingar och traditioner ‘motarbetas med ‘full kraft’ av samhället.
SD är kanske ‘sista hoppet’ när det gäller att reagera och agera mot ‘avvigsidorna’ med det ‘mångkulturella samhällsbygget’ innan det är försent, men det kanske redan är försent.
Riksdagspolitkerna var ‘naiva’ redan 1975.
Flertalet är fortfarande ‘naiva’ 2020.
De är ‘blåögda’ präglade av kulturell ‘närsynthet’.