Varför har Sveriges strategi hittills misslyckats? EN FEMTE FÖRKLARING: (v) ‘(icke) måluppfyllelse’

I tre tidigare inlägg har FYRA FÖRKLARINGAR lyfts fram till varför Sveriges strategi för pandemiarbetet hittills misslyckats, nämligen (i) ‘för lite och (ii) försent; (iii) ‘okontrollerad smittspridning’; och (iv) ‘(o)försiktighetsprincipen’.

En FEMTE FÖRKLARING är ‘(icke) måluppfyllelse’.

Oavsett vilka parametrar som används för att utvärdera en strategi eller förklara misslyckandet hittills med den svenska strategin för pandemiarbetet så behöver man utgå från vilka mål som var faställda av Folkhälsomyndigheten (FHM).

Dessa mål är enligt följande.

Det är uppenbart att målen inte uppfyllts, inte ens i närheten, på grund av strategin för pandemiarbetet präglats av ‘för lite och (ii) försent; (iii) ‘okontrollerad smittspridning’; och (iv) ‘(o)försiktighetsprincipen’.

Dessa fyra förklaringar bidrar till att besvara varför strategin för pandemiarbetet enbart strävat efter att reducera dödlighet och sjuklighet i befolkningen, istället för minimera.

Det står MINIMERA sjuklighet och dödlighet i målbeskrivningen för pandemiarbetet, inte REDUCERA.

De övriga målen att minimera övriga negativa konsekvenser för individen och samhället är knappast heller uppfyllda, även om regeringen och FHM prioriterat ekonomiska hänsyntaganden framför mänskligt lidande och död.

Sverige numera är paria, vilket i sig är ett stort misslyckande!

Det innebär således att varje åtgärd som INTE vidtogs eller INTE vidtas i tid leder till att fastställda mål för pandemiarbetet INTE uppfylls.

Faktum att regering och FHM vägrat verkställa målen med strategin för pandemiarbetet borde ifrågasättas och granskas. av oppositionen och media.

Faktum är att Sverige drabbats av skyhög ‘överdödlighet’ och allvarlig sjuklighet i jämförelse med Danmark, Finland och Norge.