I fyra tidigare inlägg har FEM FÖRKLARINGAR lyfts fram till varför Sveriges strategi för pandemiarbetet hittills misslyckats, nämligen (i) ‘för lite och (ii) försent; (iii) ‘okontrollerad smittspridning’; (iv) ‘(o)försiktighetsprincipen’; och (v) (icke) måluppfyllelse.
En SJÄTTE FÖRKLARING är: ‘(o)beredskap’,
‘Folkhälsomyndigheten’ saknade framförhållning när det gäller folkhälsa, och ‘Myndigheten för samhällsskydd och beredskap’ saknade beredskap, inför COVID-19.
Sverige har myndigheter och en regering som uppenbarligen inte klarar av sin roll i samhället. Under den rådande pandemin blottläggs den ena bristen efter den andra i flera myndigheter som uppenbarligen lider av brist på kunskap, ledarskap och ansvarstagande. Det har inte heller funnits någon beredskap gällande t ex utrustning och material i sjukvården.
Två myndigheter framträder i dessa tider av pandemi som REAKTIVA (ligga steget efter) istället för PROAKTIVA (ligga steget före) händelseutvecklingen, nämligen:
Folkhälsomyndigheten (FHM) som skriver på sin hemsida: “…är en nationell kunskapsmyndighet som arbetar för bättre folkhälsa. Det gör myndigheten genom att utveckla och stödja samhällets arbete med att främja hälsa, förebygga ohälsa och skydda mot hälsohot. Vår vision är en folkhälsa som stärker samhällets utveckling…”.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som skriver på sin hemsida: “…är en statlig myndighet. MSB har ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar…”.
Båda myndigheterna kan ifrågasättas och att ‘fina ord’ på en hemsida inte kan ersätta PROAKTIVT LEDARSKAP och PROAKTIVA ÅTGÄRDER, dvs beslut fattas och åtgärder vidtas i tid.
Sverige saknade beredskap har det visat sig, trots statsministerns vilseledande ord om att ‘beredskapen är god’ i sitt s k tal till nationen (22/3), som har sin grund i dessa myndigheters och regeringens REAKTIVA LEDARSKAP och REAKTIVA ÅTGÄRDER.
Vad fyller FHM och MSB för funktion utöver att vara födkrok för hundratals välavlönade politruker (politiskt tillsatta och lojala), byråkrater och tjänstemän som tillsammans inte tagit proaktivt ansvar för människors och samhällets väl och ve?
De senaste regeringarna (dvs Löfven I och II; Reinfeldt I och II) har givetvis huvudansvaret för oberedskapen på alla plan i samhället.
Politik handlar om prioriteringar och när politiken prioriterar fel blir resultatet därefter.
Prioriteringar som inte stärker samhället utan istället försvagar det, har ett pris, då sanningen kommer fram förr eller senare.
Sanningens ögonblick är nu: ‘det som göms i snö kommer upp i tö’.
nordinavia.se 