Tänk om svensk kärnkraft baserats på samma ‘oförsiktighetsprinicip’ som pandemiarbetet

Både statsminister Löfven och statsepidemiolog Tegnell präglas av senfärdighet, flathet och feghet att reagera och agera när det gäller pandemiarbetet för COVID-19.

Försiktighetsprincipen har inte tillämpats, vilken är en: “…modell för offentligt beslutsfattande i situationer då en potentiell miljö- eller hälsorisk anses påvisad men då tillgänglig vetenskaplig kunskap är otillräcklig för en säker slutsats angående riskens existens eller storleksordning. Grundtanken är att kunskapsbristen inte får användas som skäl för att uppskjuta eller underlåta kostnadseffektiva skyddsåtgärder…”

Folkhälsomyndighetens (FHM) ständiga prat om svag evidens i olika avseenden är således vilseledande enligt ‘försiktighetsprincipen’ om minimering av sjuklighet och dödlighet tas på allvar.

Att ta det ‘osäkra före det säkra’ istället för det ‘säkra före det osäkra’ motsvarar INTE tillämpningen av ‘försiktighetsprincipen’. Munskydd är ett exempel som FHM hävdat sakna relevans för smittspridning och dessutom ha svag evidens, men är tvärtom (läs här).

Om statsministern menar allvar när han säger: ”…regeringen styr riket, jag leder regeringen och vi fattar besluten…” borde han ställas till svars för sitt reaktiva ledarskap och reaktiva åtgärder att minimera sjuklighet och dödlighet i befolkningen trots att dessa är uttalade mål i pandemiarbetet.

Om statsepidemiologen menar allvar när han säger: ”…Sverige borde ha satt in fler åtgärder mot coronaviruset redan från början…” borde han också ställas till svars för sitt reaktiva ledarskap och reaktiva åtgärder att minimera sjuklighet och dödlighet i befolkningen trots att dessa är uttalade mål i pandemiarbetet.

Det står MINIMERA sjuklighet och dödlighet i målbeskrivningen för pandemiarbetet enligt Folkhälsomyndigheten, inte REDUCERA.

Det innebär således att varje åtgärd som inte vidtogs eller vidtas i tid bryter mot uppställda mål i pandemiarbetet.

Både statsministern och statsepidemiologen präglas tyvärr av reaktivt ledarskap och åtgärder i efterhand, istället för proaktivt ledarskap och åtgärder i tid.

Tänk om svensk kärnkraft baserats på samma ‘oförsiktighetsprinicip’ som det svenska pandemiarbetet. Då hade Sverige också haft kärnkraftsrelaterad sjuklighet och dödlighet.

Uppenbarligen tillämpas olika måttstockar.