COVID-19 synliggör att Sveriges s k värdegrund ‘allas lika värde’ inte respekterar ‘allas lika värdighet’. Ekonomiska skäl väger tyngre än mänskligt lidande och död.
WHO kritiserar länder som har en strategi för att uppnå flockimmunitet och offrar människor på vägen: ”Den här idén att länder som inte gjort så mycket för att bromsa spridningen plötsligt kommer att nå flockimmunitet och inte bryr sig om man förlorar några äldre på vägen är ett väldigt väldigt farligt tillvägagångssätt.”
Sverige 2020 värderas ett människoliv lågt när nationalekonomer värdesätter ett förlorat liv som inte är i arbetsför och produktiv ålder för samhället. Dessa kalkyler räknar inte heller på den sociala kostnad som lidande och död medför.
Regering och myndigheter har åsidosatt de ‘svagas, sjukas och gamlas’ värdighet på äldreboenden.
Regering och myndigheter väljer dessutom att flytta fokus från sitt eget ansvar efter att ha haft obefintlig beredskap och förebyggande åtgärder på plats när det gällde att säkerställa ‘svagas, sjukas och gamlas’ välbefinnande på äldreboenden.
Regering och myndigheter kunde stramat upp med tvingande åtgärder och på så vis skyddat sig själva, men valde att frångå sitt ansvar.
Istället kommer regering och myndigheter nu i efterhand med bortförklaringar och utmålar syndabockar ute på äldreboendena. De skyller ifrån sig med att utpeka vårdpersonal, besök från anhöriga, brukarna själva, verksamheters rutiner och funktion.
Inte ett ord om regeringens och myndigheters egna ansvar eller snarare avsaknad av ansvarstagande, t ex besöksförbud kom när smittan redan fanns på äldreboenden, sänkta istället för skärpta krav på vårdpersonals skyddsutrusting, nedvärdering av att använda skyddsutrustning, inga eller lama rekommendationer och riktlinjer – bara ‘tomma’ ord.
‘Allas lika värdighet’ har gravt åsidosatts trots att det var uttalat i början av COVID-19 pandemin att dessa s k riskgrupper måste skyddas, men regering och myndigheter vidtog inga proaktiva åtgärder, utan har agerat med flathet, senfärdighet och feghet.
Regering och myndigheter borde tala klarspråk om att ekonomiska hänsynstaganden prioriteras på bekostnad av mänsklig värdighet, men det vågar de inte då det skulle solka ner bilden av den humanitära stormakten och dess anhängare av politisk korrekthet.
Många regeringar och myndigheter runt om i världen har talat klarspråk om att prioritera mänsklig värdighet (t ex minska lidande och rädda liv) på bekostnad av ekonomiska hänsynstaganden.
Sverige lett av en socialdemokratisk regering gör tvärtom och tummar på etiska (hur vi bör tänka och bete oss) och moraliska (hur vi beter oss) principer när det gäller ‘allas lika värdighet’.
Usch!
Jag undrar fortfarande: varför är alla aktivister, feminister, ‘kändisar’ och andra vurmare för ‘allas lika värde’ osynliga och tysta…