Svensk beredskap är ingen paradgren.
Den har utvecklats till ett fenomen som genomsyrar staten, landstingen och kommunerna. Beredskap verkar inte finnas inför det oväntade och inte ens inför det väntade.
Den pågående coronaepidemin borde inte kommit som en total överraskning, då det talats om detta i olika omgångar sedan svininfluensan 2009. Trots detta har inget hänt, utan verkar förvärrats under de senaste regeringarna.
Men var fanns EU innan de brakade loss i Italien? EU tog inga beslut om att stänga gränserna innan coronaviruset fick fäste på kontinenten, utan var upptagna av Brexit som också tog EU på sängen 2016 på samma sätt som coronaepidemin tagit EU på sängen ånyo.
EU-byråkrater vill ha mer makt åt EU, men om de inte ens kan förvalta den makt de har idag genom att skydda dess befolkning i tid från yttre hot klingar argumenten för ökat centralisering falskt.
EU hade ett ypperligt tillfälle att visa handlingskraft, men visade sig var menlös och senfärdig.
Nu är det försent att sätta stopp på epidemin, utan nu tvingas medlemsländernas befolkningar betala priset för deras oförmåga att agera i tid.
Bakom ord såsom globalism och frihandel framstår EU som en syndabok. Dilemmat är att ingen av dess makthavare kan ställas till svars för detta, utan de kan fortsätta inkassera höga löner och privilegier.
Det kommer att finnas en tid före Corona och en efter Corona.
De som ihärdigt varit emot EU har fått en gyllende situation att splittra och montera ner EU på grund av EUs tafatthet att agera när epidemin lagt sig om några månader, men där vanliga människor kommer att få leva med dess konsekvenser gällande ekonomiskt och socialt lidande samt död under lång tid.