Suboptimering i politiskt beslutfattande – ett resultat av okunnighet och inkompetens

Politiskt beslutsfattande under senare år framstår alltmer som att det saknas ett helhetsperspektiv. Ett annat ord för avsaknaden av ett helhetsperspektiv är SUBOPTIMERING.

Suboptimering är sannolikt ett ord som politiker inte känner till eller förstår innebörden av när man lyssnar på vad de säger och de beslut som sedan fattas.

Exempelvis, ett NEJ är ett NEJ och sedan beslutas att flera tusen personer skall få en andra chans att stanna. Det är ett flagrant avsteg från principen om likabehandling. Ett annat exempel är drygt 1.5 mijloner uppehållstillstånd under femton år är en annnan indikation på suboptimering i politiskt beslutsfattande samtidigt som samhällets infrastruktur inom olika områden inte anpassats till denna kraftiga befolkningstillväxt.

Det är alldeles för många avsteg från lagar och regler när det gäller likabehandling och illa grundade infrastrukturbeslut som påverkar samhällsutvecklingen negativt. Dessa enskilda beslut bottnar ofta i suboptimerat politiskt bslutsfattande.

En sannolik orsak till suboptimering i politiskt beslutsfattande är populism.

En annan trolig orsak till suboptimering i politiskt beslutsfattande är känslomässiga argument istället för faktabaserade.

En tredje möjlig orsak till suboptimering i politiskt beslutsfattande är avsaknaden av ämbetsmannaansvar.

Det finns givetvis många andra orsaker, men poängen är att ett samhälles infrastruktur inte kommer att fungera väl i ett längre perspektiv när beslut efter beslut bortser från ett helhetsperspektiv, utan baseras på suboptimering.

Suboptimeringen i politiskt beslutfattande har lett till en tilltagande splittring mellan människor där ‘vi-och -dom’ utkristalliserats och gradvis förstärkts.

Suboptimering  i politiskt beslutsfattande borde vara en nationell angelägenhet, men det verkar finnas en allmän tro på hos gemene man att allt löser sig i slutändan.

Ekvationen går inte jämt ut!

Den mentala algoritmen hos många har en bugg!

Det borde räcka att titta närmare på hur det ser ut  i världen i stort för att inse att om helhetsperspektivet saknas framträder konsekvenserna av suboptimering i politiskt beslutsfattande.

Verkligheten börjar hinna ikapp de senaste årens politiska beslutsfattande – från föregångsland till skräckexempel.

 

 

%d bloggare gillar detta: