Forskare som verkar vara tongivande i samhällsdebatten och dessutom ofta synliga i media när det gäller brottsbenbägenhet för individer med invandrarbakgrund boende i förorten verkar besatta att två teser.
(1) Den ena handlar om att individers socio-ekonomiska bakgrund förklarar individers brottsbenägenhet.
(2) Den andra handlar om att skärpta straff inte påverkar individers brottsbenägenhet.
Båda dessa teser framstår alltmer som hämtade ur Kalle Ankas värld.
Media förhåller sig dessutom okritiskt när dessa påståenden förs fram av dessa forskare.
Om forskarna personifieras av Kalle Anka så framstår media i detta sammanhang som hans vänner, dvs Kalle Anka & C:o.
(1)
Vad dessa forskare egentligen menar med socio-ekonomiska faktorer är oklart, då dessa kan innebära allt mellan himmel och jord eller ingenting.
Socio-ekonomiska faktorer är en slentrianmässig slasketikett som alltför ofta används i sammanhang om individers brottsbenägenhet som svartmålar dels människor med invandrarbakgrund och dels människor i förorten.
Är dessa forskare bekanta med förorten? Har de bedrivit sin forskning på plats ute i förorten? Har de själva bott i förorten? Har de familj eller nära vänner med invandrarbakgrund som bor i förorten? Har de själva varit på plats i förorten vid genomförandet av sina studier? Kort sagt, vad vet dessa forskare om människor med invandrarbakgrund boende förorten baserat på egna upplevelser och insamlade erfarenheter?
Någonstans i forskningsprocessen brister deras forskningsmetod och analys av verkligheten.
När det gäller s k socio-ekonomiska faktorer förs dessa fram i tid och otid av dessa forskare i synnerhet när det gäller brott utförda av personer (vanligtvis tonåringar och yngre män) med invandrarbakgrund boende i förorten. Samtidigt kan samma forskare föra fram att det är väldigt få människor med invandrarbakgrund i förorten som begår brott.
Redan här haltar logiken och vad som kan antas vara verkliga bakgrundsfaktorer som kan förklara individers brottsbenägenhet.
Det är uppenbart att människor med invandrarbakgrund och boende i förorten inte förklarar deras brottsbenägenhet.
Det borde också vara uppenbart att generaliserande förklaringsfaktorer såsom låg utbildning, arbetslöshet, låg inkomst, trångboddhet, bidragsberoende e dyl, inte förklarar individers brottsbenägenhet. Dessa förklaringsfaktorer kan bara förmedla en ytlig och otillräcklig beskrivning av en person och dess omgivning, men som inte på något vis belyser vem individen de fakto är eller som kan bidra till att förklara en individs brottsbenägenhet.
Alla tonåringar och yngre män med invandrarbakgrund boende i förorten begår bevisligen inte brott, utan det stora flertalet är inte brottsbenägna. Det innebär att socio-ekonomiska faktorer i allmänhet inte bidrar till att förstå eller förklara individers brottsbenägenhet.
Det borde vara uppenbart för dessa forskare att socio-ekonomiska faktorer måste vara kopplade till personspecifika faktorer (inre attribut) för att kunna bidra till att förklara en individs brottsbenägenhet.
Det borde också vara uppenbart att kontextspecifka faktorer såsom familj (t ex föräldrar, syskon och andra familjemedlemmar), vänner och bekanta är relevanta faktorer som kan påverka och forma individer under uppväxten.
Föräldrars värderingar (normer och attityder) och traditioner (seder och bruk) påverkar och formar ungas självbild och synen på medmänniskor samt deras upplevelse av det omgivande samhället i stort och smått.
Forskning om brottsbenägenhet borde fokusera på individ och familjenivå inklusive deras umgängeskrets för att förstå person- och kontextspecifika förklaringarfaktorer när det gäller brottsbenägenhet, dvs faktorer som inte bidrar till stigmatisering av alla andra människor med invandrarbakgrund boende i förorten som inte är brottsbeägna.
(2)
När det gäller att straff inte påverkar individers brottsbenägenhet väcker detta ett löjets skimmer över dessa forskare. De hävdar att skräpta straff inte påverkar brottsbenägenheten, men de talar samtidigt tyst om brottsbenägenheten vid mildare straff eller borttagandet av straff helt och hållet.
Det är uppenbart oseriöst att fokusera på den ena halvan av verkligheten, dvs skärpta straff har ingen effekt på brottsbenägenheten, samtidigt som den andra halvan gällande mildare eller inga straff inte nämns.
Om skärpta straff inte har någon effekt på indiivders brottsbenägenhet, betyder detta i så fall att dagens straffnivåer befinner sig på en s k ‘break even’-punkt, dvs en form av optimal punkt där skärpta straff inte har någon effekt. Det kan också betyda att mildare straff i så fall inte heller har någon effekt på indivders brottsbenägenhet.
Men detta vet dessa forskare ingenting om, då de inte forskat om detta, utan de driver ett mantra som upprepas i parti och minut utan förankring i verkligheten.
De brukar istället hänvisa till andra länder (t ex USA) och hävda att strängare straff inte har någon effekt. Detta är ett kardinalfel, naivt antagande och felaktig referenspunkt i forskningssammanhang, då jämföra ett i många stycken annorlunda samhälle (t ex USA) med det svenska inte är meningsfullt.
För att kunna uttala sig i jämförande ordalag behöver referenspunkten (t ex USA) vara jämförbar med det svenska samhället i flera viktiga avseenden, s k gemensamma nämnare, vilket inte framstår som meningsfullt i detta sammanhang.
De forskare som verkar vara tongivande och ofta synliga i media gällande individers brottsbenägenhet trivialiserar därmed förklaringsfaktorer bakom individers brottsbenägenhet och de bidrar till stigmatisera särskilt individer med invandrarbakgrund boende i förorten.
Kom ihåg att de individer med invandrarbakgrund boende i förorten som begår brott INTE representerar människorna som bor där trots att deras s k socio-ekonomiska bakgrundsfaktorer kan vara likartade med de som är brottsbeägna och begår brott.
De brottsbeägna kan inom vissa brottskategorier vara överrepresenterade i förhållande till befolkningen i övrigt, men det är fortfarande så att det är individers person- och kontextspecifika faktorer som kan bidra till att förstå och förklara deras brottsbenägenhet.
En reflektion är att Kalle Anka är påhejad av sina vänner i media bidrar till att underminera trovärdigheten i forskning om individers brottsbenägenhet och bidrar INTE till att öka förståelsen för förklaringsfaktorer gällande individers brottsbenägenhet. Detta gäller i synnerhet tonåringar och yngre män med invandrarbakgrund boende i förorten.
nordinavia.se 