Sverige (läs det toppolitiska skrået i det svenska politiska systemet) och EU (läs toppolitiska skrået i Bryssel) verkar ha allt större problem med verklighetsförankring och förståelse för vanliga människors vardag samt deras väl och ve.
De toppolitiska skråna verkar tro sig besitta egenskaper som gör dem unika. De verkar leva i tron att vara utvalda att uträtta stordåd, men inser inte att de kanske istället håller på och uträttar illdåd mot vanliga människors väl och ve.
De toppolitiska skråna i Sverige och EU verkar präglas av narcissistiska och psykopatiska drag.
Dessa är starka påståenden, men om man tittar närmare på hur dessa drag kan definieras är jämförelsen inte orimlig.
En person med narcissistiska drag har orealistiskt höga tankar om sig själv, anser sig vara bättre än ”vanliga” människor och tycker sig ha rätt till särskilda förmåner
En person med psykopatiska drag saknar helt, eller har brist, på empati. De kan dock ha intakt kognitiv empati, det vill säga att de är skickliga på att läsa av andra människor. Däremot saknar de affektiv empati, alltså känslomässig empati. De upplever inte känslor men är bra på att manipulera och spela på andras känslor
Om dessa två personlighetsdrag, dvs tillsammans eller var för sig, kan antas prägla toppolitikers agerande och beslutsfattande i Sverige och EU befinner vi oss som land och världsdel på ett sluttande plan.
Baserat på dessa personlighetsdrag framträder två tänkbara politiska systemfel:
(i) Det verkar vara ett systemfel i EU att ha ett överstatligt politiskt skrå i Bryssel som inte väljs av folken i Europa och som inte kan hållas ansvariga inför folken i Europa.
(ii) Det verkar vara ett systemfel i Sverige att statsministrar, ministrar och andra ledande myndighetspersoner i den offentliga sektorn saknar ämbetsmannaansvar.
Dagens politiska system i Sverige och EU verkar inte kunna tygla toppolitiker med dessa personlighetsdrag, då de inte riskerar att ställa till svars med kännbara straff.
I tider när vanliga människor allt oftare kan uppleva försämrade livsvillkor i sin vardag och dessutom annan otrygghet, är det stötande att de toppolitiska skråna i Sverige och EU inte drabbas eller verkar bry sig i någon nämnvärd utsträckning.
Det verkar inte finnas någon solidaritet, än mindre empati, hos de toppolitiska skråna i Sverige och EU med dess befolkningar.
Dagens toppolitiska skrån i Sverige och EU inser inte på grund av sina potentiellt narcissistiska och psykopatiska drag att de kan bidra till framväxten av hårdföra ledare som förordar auktoritära samhällssystem, då folk alltmer verkar tröttna på att dagens toppolitiska skrån missbrukar de gemensamma resurserna för egen vinning och inte ser till vanliga människors vardag och deras väl och ve.
En paradox eller ödets ironi kan vara att dessa framtida ledare som kan komma att peka med hela handen visar sig vara fullfjädrade narcissister och samvetslösa psykopater som får dagens toppolitiska skrån att framstå som nyttiga idioter., vilka krattat manegen åt dem.