Allas lika värde tillämpas inkonsekvent i politiken och journalistiken – konsekvensneutralitet saknas ofta i journalistiken och saklighet saknas i politiken. Faktabaserade argument åsidosätts medan känslobaserade lyfts fram.
Ett vanligt argument från partiledare är att SD inte är ett parti som alla andra med avseende på bland annat att deras värderingar skiljer sig från de andras. Dessa partier och deras företrädare verkar inte inse att de med dessa kategoriska och ofta ogrundade uttalanden spär på myllan där splittringen mellan människor i det svenska samhället frodas.
De bidrar till att intoleransen gentemot andra som är annorlunda förstärks, svensk/icke-svensk, religiös/icke-religiös, kulturella likheter/olikheter m m. De bidrar till att normalisera acceptansen för ‘vi-och-dom’ mentalitet.
Att i samma andetag prata om allas lika värde är hyckleri. Därmed blir ord om mångfald, medmänsklighet, tolerans m m innehållslösa floskler och förutsättningarna för mångfald, medmänsklighet och tolerans i samhället en utopi.
Det politiska etablissemanget bidrar därmed till att människor i allmänhet kan rättfärdiga att inte befatta sig med människor som är annorlunda gällande kulturella och/eller religiösa värderingar (normer och attityder) och traditioner (seder och bruk).
I slutändan förstärks acceptansen att inte befatta sig med människor som rent allmänt är annorlunda baserat på socioekonomiska och psykosociala kännetecken.
Det innebär ett klass- och gruppindelat samhälle som befäster ‘vi-och dom’!
Detta är en ond cirkel som initierats av det politiska etablissemanget sedan flera år, och som bara kan brytas om de föregår med gott exempel. Men dagens politiker verkar oförmögna att se helheten och konsekvenserna av gjorda politiska vägval att inte samtala, inte förhandla eller inte samarbeta med SD.
Det är som ringarna på vattnet – att samtala och förhandla betyder inte att man samarbetar i slutändan, men det sänder ett budskap att visa respekt för allas lika värde.
Att tävla i att ta avstånd från SD verkar vara en synnerligt omogen och meningslös politisk strategi – dessutom en samhällsfarlig signalpolitik från toppen ut i folkdjupet.
Det liknar beteenden som alla föräldrar känner igen när deras barn och tonåringar har varit motsträviga och ologiska i sina resonemang. Vi borde dock kunna kräva att företrädare för våra riksdagpartier beter sig som ansvarstagande och respektfulla vuxna individer, stället för som små barnungar i sandlådan eller på lekplatsen.
Att dessutom i tid och otid hävda att SD är annorlunda, t ex ofta nämns partiets värderingar, utan att precisera på vilket sätt SD är annorlunda än dem själva. Det är anmärkningsvärt att partiledare som uttalar sig i så svävande ordalag om sin egna ‘goda’ värderingar inte ställs mot väggen av journalister och avkrävs ett klargörande på likheter och olikheter när det gäller SDs ‘icke-goda’ värderingar.
En bra början hade varit om journalistiken gjorde en jämförande analys av partiprogram mellan SD och de andra. Det finns nog fler likheter än olikheter, men journalistiken klarar inte av att förhälla sig saklig och objektiv. Därmed ställs inte de befogat kritiska frågorna till partiledare som uttalar sig i svävande ordalag för att avkräva specificering och stöd för sina uttalanden.
Det är troligt att varken partiledare eller journalister har förståelse för innebörden av konsekvensneutralitet och saklighet, därav kan plattityderna fortsätta frodas utan att ifrågasättas.
Väx upp och visa oss alla gott föredöme när det gäller allas lika värde!
nordinavia.se 