Alternativmedias existensberättigande har gynnats av stora medieaktörers iscensatta agenda- (t ex DN) och sensationsjournalistik (t ex Aftonbladet och Expressen) i kombination med ett journalistiskt förfall och oförmåga (t ex SVT och SR) att kritiskt granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper samt deras företrädare beaktande av konsekvensneutralitet.
Det är ett pågående journalistiskt haveri att granskande journalistik och media inte ställer aktivistgrupper och deras företrädare mot väggen gällande deras ekonomiska och sociala (t ex politiska, religiösa och kulturella) agendor.
De stora medieaktörerna låter därmed deras agendor och aktivism frodas fritt i samhället utan kritisk granskning och på så vis tillåts vilseleda eller ge stöd åt andra aktivister som hänger sig åt ekonomisk och social aktivism med dolda agendor.
Detta har lett till att s k alternativmedia fått en plattform att granska och nyhetsförmedling av politiska, kulturella och religiösa aktivistgrupper och deras företrädare samt påvisa det pågående journalistiska haveriet hos de stora medieaktörerna att inte granska dessa makthavare i det svenska samhället.
Två exempel på alternativmedia är: ’ledarsidorna.se’ och ’detgodasamhallet.se’. Båda erbjuder andra perspektiv på politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper och deras företrädare som verkar i det svenska samhället. De framför kritik mot både ledande politiska, religiösa och kulturella makthavare samt ett pågående journalistiskt förfall.
Andra alternativa medier som ofta framställs negativt (men som följer de pressetiska reglerna) är: ’samnytt.se’ (tidigare avpixlat.se) och ’friatider.se’ (inte känt från TV, utan bokmässan!). Båda har fått omfattande och gratis medial uppmärksamhet samt spridning från det stora aktörerna i mainstreammedia i sina försök att svartmåla deras verksamhet och bortförklara sina egna tillkortakommanden i att granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper och deras företrädare.
Det mediala etablissemanget (medieredaktioner och deras journalister) och deras medlöpare (t ex kultur- och nöjesprofiler) har alltför ofta hängett sig åt att försöka hänga ut, svärta ner, förlöjliga och tysta vanliga människor som ställt sig kritiska till den samhällsutveckling som skett utan ansvarstagande från politiker och myndigheter.
Alternativa medier fyller bara ett vakuum som mainstreammedia lämnat efter sig inom olika samhällsområden vars informationsinnehåll och utveckling efterfrågas av en bred allmänhet.
I takt med att de digitala plattformarna på sociala medier blivit var och ens verktyg för kommunikation, sprids information enkelt och snabbt i parallella och alternativa informationskanaler. De traditionella aktörerna i mainstreammedia, vars maktmonopol att nå ut till breda grupper i samhället har kraftigt urholkats.
De stora medieaktörerna anklagar ofta alternativa medier för faktaresistens och ’fake news’. Samtidigt har de själva uppenbara problem med faktaresistens och ’fake news’ i sin nyhetsförmedling där sann och relevant information utelämnas och därmed förmedlar emellanåt partiska och godtyckliga nyheter.
Det kan handla om personers bakgrundsinformation (kopplingar till politiska och religiösa organisationer och nätverk nationellt samt internationellt) som utelämnas och att sakuppgifter (skeenden och handlingar) inte redovisas fullständigt och på så vis brister i konsekvensneutralitet. Det kan handla om antydningar, spekulationer och ryktesspridning utan bevis.
Menar de stora mainstreamaktörerna allvar med att förmedla relevanta och sanna nyheter behöver de ta sin roll på allvar när det gäller opartisk och saklig nyhetsförmedling baserat på konsekvensneutralitet.
Det är uppenbart att mainstreammedias otillfredsställande förtroende hos allmänheten är självförvållat, då självkritik och självsanering när det gäller journalistiska avarter och bottennapp i princip inte existerar. De pressetiska reglerna tänjs och tolkas egocentriskt och narcissistiskt för att bortförklara felsteg och undermålig journalistik, istället för att på allvar återupprätta förtroendet hos den breda allmänheten.
Några ord om hur illa ställt det är med allmänhetens förtroende för de stora aktörerna inom svensk media, såsom SVT, SR, DN, SvD, Expressen och Aftonbladet:
- Lite mer än hälften av medborgarna i samhället har förtroende för SVT och SR, vilket betyder ’miljoner människor’ i samhället saknar förtroende för dem!
- När det gäller DN och SvD känner inte ens hälften av medborgarna förtroende för dem, dvs ’ännu fler miljoner människor’ saknar förtroende för dem!
- När det gäller Aftonbladet och Expressen är förtroendet katastrofalt hos medborgarna med ’massvis med miljoner människor’ av den svenska befolkningen inte har förtroende för dem!
- Förtroendesiffror på ca 45-65% hos allmänheten tolkas uppenbarligen av de stora medieaktörerna (SVT, SR, DN och SvD) som tillfredsställande!
- Förtroendesiffror på 10-20% hos allmänheten för tabloidtidningarna (Aftonbladet och Expressen) verkar inte heller bekymra dessa medieaktörer.
I vilken annan laglig och konkurrensutsatt verksamhet skulle ägarna, högsta ledningen och deras ansvariga chefer vara nöjda med att inte ens hälften eller drygt hälften av deras kunder eller konsumenter är nöjda med dem, dvs en av två, fem av tio, femtio av hundra, femhundra av tusen m m?
Dessa verksamheter skulle inte överleva på en fri marknad på egen hand utan stöd (läs presstöd), utan ersätts av andra aktörer som tillgodoser de behov och önskemål som kunder eller konsumenter efterfrågar, utan att göra avkall på att bedriva seriösa verksamheter.
Det är besynnerligt skygglapps- och flyktbeteende att de stora medieaktörerna (SVT, SR, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen) ondgör sig över alternativa mediers framväxt i det mediala landskapet, när de själva krattat manegen åt dem!
En elementär åtgärd vore att alltid förmedla sanna och relevanta nyheter utan att utlämna information som riskerar att nyheten uppfattas som osaklig och partisk. En annan grundläggande åtgärd vore att alltid tillämpa konsekvensneutralitet i nyhetsförmedling, t ex när det gäller granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper samt deras företrädare, vilket sker alltför sällan.
Mainstreammedia har i princip två vägval:
- fortsätta kratta manegen åt alternativmedia och därmed fortsätta med det pågående journalistiska haveriet med lågt förtroende hos allmänheten (dvs åtskilliga miljoner människor saknar förtroende för dem), eller
- fylla det vakuum som de lämnat efter sig i form av allvarliga brister som förekommit när det gäller att förmedla sanna och relevanta nyheter som är sakliga och opartiska baserat på konsekvensneutralitet.
nordinavia.se 